Vi minns Linus som ställde sig vid Lunds centralstation med sin ansökan på ett stort plakat. Vissa köper Google-annonser med din drömchef som sökord eller skriver ut sitt cv på färgglada papper. Kreativiteten tyder på framtidstro. Men samtidigt: när sätten att söka blir vanligare än tips om jobb är det något som är fel.

Sveriges ekonomi är stark jämfört med andra länder, men vi ligger fortfarande mycket dåligt till när det gäller ungas chanser till ett jobb. Andra kvartalet i år var ungdomsarbetslösheten 27,4 procent enligt SCB. Tre gånger högre än arbetslösheten för hela befolkningen.

Centerpartiet har under hösten pratat med 2 000 15-24-åringar i hela landet. Var femte arbetssökande studerar för att de inte hittar ett jobb. Var tredje bor hos föräldrarna till följd av att de inte hittat ett jobb. En av två unga som söker jobb får inget svar. Inte ens ett nej tack.

Bland alla de unga vi frågat uppger en av tre att de känner åtminstone någon som helt gett upp jobbsökandet. Enligt officiell statistik finns det
i dag 49 000 unga som kan och vill jobba, men inte söker jobb.

Drygt hälften av alla arbetslösa ungdomar anser att politikerna gör för lite för att bekämpa arbetslösheten. Det måste vi politiker ta till oss. Med handen på hjärtat är det svårt att hävda att de har fel. Mycket har gjorts, men än mer måste göras.

Sänkt arbetsgivaravgift, halvering av restaurangmoms, jobbskatteavdrag och utbildningssatsningar skapar jobb. Ska vi komma ner mot tysk nivå på ungdomsarbetslösheten, som är drygt hälften av den svenska, måste vi titta med öppna ögon på andra reformer.

OECD menar att Sverige har stel arbetsmarknad, för höga lönetrösklar, låg rörlighet och djupa klyftor mellan utbildning och jobb. Det är dags för förändring, även om det står särintressen och politisk prestige i vägen. Efter tjugo år av hög ungdomsarbetslöshet riskerar samhället att anpassa sig till det som en normal situation. Vi måste vägra låta bli en del av den svenska modellen. Jag vägrar vänja mig vid det och som ledare för ett parti som tänker långsiktigt kommer jag inte ge mig i frågan.

Det går att få ned ungdomsarbetslösheten. Det går att sänka trösklar som hindrar unga från att komma in på arbetsmarknaden. Fack och arbetsgivare måste enas om yrkesintroduktionslöner i fler branscher. Arbetsförmedlingen måste få konkurrens och turordningsreglerna bör förändras. Då blir det lättare att hitta ett nytt eller första jobb. Det går att få in en fot i arbetslivet under skoltiden. Därför måste vi fortsätta höja kvaliteten på våra högskolor och öka antalet praktikplatser.

Företagens förmåga att växa och anställa måste stärkas. Då krävs sänkta kostnader och ökade möjligheter att investera i mindre företag. Att göra som oppositionen vill, slå undan benen för unga genom fördubblade kostnader på deras jobb, är kontraproduktivt.

Ju längre vi väntar desto större blir priset för generationen som lämnas utanför. Vi kommer ta kampen med de som ser ungdomars arbetslöshet som en acceptabel baksida av den svenska modellen. Vi vägrar vänja oss.