Svea Hovrätt meddelade 2012-10-03 beslut i en jävsdom mot Södertälje tingsrätt i målet mot ett gäng gangsters. Beslutet innebär att hela rättegången måste tas om i tingsrätten. Skälet förklarades vara att en av nämndemännen ska ha deltagit i polisnämndens sammanträden och sålunda var jävig.

Polisutredningen i Södertälje har kostat cirka 200 miljoner kronor och därtill kommer kostnaden för den långa rättegången. Södertäljepolisen har redovisat hur brottsligheten minskat
i staden till följd av att ett 20-tal gangsters suttit häktade, så insatsen är rimlig. Den betalar sig bokstavligen själv.

Jäv är naturligtvis en fråga som ska bevakas noga. Emellertid är frågan om jäv, som rymmer många olika jävsformer och aspekter, ytterst en avvägningsfråga. Någon sådan avvägning har Hovrättens jurister inte gjort.

Vad var det som var solklart? Var nämndemännen djupt oeniga och den jävsmisstänkte nämndemannens insats helt avgörande för målets utgång? Nej, tvärtom, ingenting har framkommit som talar för något sådant. Hovrättens jurister, sittandes i ett elfenbenstorn, slog bara till, så att säga pro forma.

Varför var hovrättsjuristernas tilltag så allvarligt och ansvarslöst? Rättegången byggde mycket, eller kanske helt, på vittnen, som efter lång övertalning från polisens sida, ställde upp, med risk för sina liv. Nu ska de tvingas ställa upp igen och formligen stå inför rätta av gangstergänget. Och det är inte de senare som får schavottera, utan vittnena.

De ansvarslösa hovrättsjuristerna (president, lagman och råd) framstår som viktigpettrar eller principryttare, totalt befriade från empati och social hänsyn. Hur många av vittnena kommer nu att avstå från att ställa upp? Kommer något vittne att mördas? Hur många gangsters kommer nu att frias?

När man ser hur dåligt omdöme en del höga jurister har framstår systemet med lekmän, nämndemän, som ett klokt system. Huvuddelen av nämndemännen sitter inte som hovrättsjuristerna i elfenbenstorn, utan har en social förankring och representerar ett slags allmänhetens förnuft. Det är uppenbart att sådant behövs
i svenska domstolar i dag. Den demokratiska förankringen ska kanske inte överdrivas, men den finns där och den ska inte förnekas.

Så har viktigpettrar i Svea hovrätt, en moderat riksdagskvinna och en före detta åklagare lagt sin vikt i vågskålen för ökat expertvälde inom domstolsväsendet. Hovrättsjuristernas bristande sociala omdöme talar kraftfullt för bevarandet av nämndemännen. Låt oss visa att folkflertalet vill vikta bort attacken på institutionen med nämndemän.