Trygghetsboende överbryggar glappet
Många som önskar tryggheten av särskilt boende bedöms inte vara tillräckligt sjuka. För många av dem kan säkert trygghetsboende vara ett bra alternativ. Det skriver Eva-Britt Sjöberg (KD) ledamot i vård- och omsorgsnämnden.
Jag förstår den oro som boende, närstående och personal har känt inför hur det ska bli på Timmermannen, Hallegården och Östergården. Nu i veckan har besked kommit, till glädje för vissa och sorg för andra. Det var ett svårt beslut att ta, men jag är ändå glad att majoriteten bejakade alliansens förslag att välja Apelgården i stället, eftersom det är ett boende som inte uppfyller dagens krav för Säbo.
Men låt oss inte förväxla besparingskravet med behovet av trygghetsboenden. Trygghetsboende är en form av boende som överbryggar glappet mellan vanligt boende och det särskilda boendet med heldygnsomsorg. Många som önskar tryggheten av särskilt boende bedöms inte vara tillräckligt sjuka. För många av dem kan säkert trygghetsboende vara ett bra alternativ. Man behöver inte vänta på ett beslut från kommunen, utan önskar man en anpassad lägenhet med trygghetslarm, möjlighet till gemenskap och närhet till en träffpunkt, så finns det i huset.
Norrköping har inget sådant alternativ, trots att kommunfullmäktige tagit beslut om att verka för det efter en motion från oss kristdemokrater, genom Margaretha Ericsson 2010. Om några år kommer antalet äldre att öka dramatiskt. Det behöver vi förbereda oss för. På ett seminarium med bland annat politiker och byggherrar härom veckan diskuterades detta. Där fanns ett intresse för denna fråga från alla närvarande, utom möjligen Lars Stjernkvist, som verkade avvaktande. Jag hoppas verkligen att det inte är så, utan att det kommer till en arbetsgrupp med de befogenheter som krävs för att något ska hända.
När vi kristdemokrater började driva frågan om trygghetsboende var inte tanken att vi skulle bygga om väl fungerade särskilda boenden för att fylla behoven. Det är ju helt befängt med tanke på att platser för särskild boende kommer att öka mycket de kommande åren, och ännu mer om vi inte har alternativa boenden.
Jag skulle vilja citera Kerstin Hildebrand, tidigare ordförande i VON, som när vi diskuterade en annan förändring sa att det skulle kunna fungera om man bara hade viljan: "Jag säger bara: Hur svårt kan det va?"