Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst
Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen, som är mödan värd
Det bästa målet är en nattlång rast
Där elden tänds och brödet bryts i hast
På ställen, där man over blott en gång
Blir sömnen trygg och drömmen full av sång
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr
Oändligt är vårt stora äventyr
Nyligen hemkommen från en bilsemester med Lazioregionen i mellersta Italien som slutdestination. Intentionen var att inte bara jaga mil, utan njuta av färden och upptäcka fler orter och landskap. Men att Karin Boyes dikt dök upp i huvudet för att den såväl beskriver våra reseambitioner, är bara halva sanningen. Texten har också anknytning till fotbolls-VM, som ju pågår i Australien och Nya Zeeland och där Sveriges damer vunnit första gruppspelsmatchen mot Sydafrika.
Verkligheten överträffade dikten inför åttondelsfinalen i det ljuvliga mästerskapet 1994, då herrlandslaget grävde brons i USA. Dåvarande förbundskapten Tommy Svensson tog till Boye för att mota mättnadskänslan och driva på hungern hos spelarna. ”De trodde nog att det hade snurrat till i skallen på mig i värmen”, berättar Svensson efteråt (Sveriges Radio 25/5 2006). Men det lyckades.
Sommaren 2023 var det stundom lättare sagt än gjort att njuta av den där färden. Redan i norra Tyskland började köerna och de berömda fria hastigheterna var allt som oftast utbytta mot tillfälliga körbanor med betydligt lägre fartbegränsningar. Tullar, tunnlar och trängsel var ibland orsaken, vägarbeten den vanligaste. I Italien var situationen etter värre och gps:ens estimerade ankomsttid kom ideligen på skam.
Europa rustar sina vägar. Gott så. För att den fria rörligheten ska fungera (vi visade inte passen en enda gång) krävs fungerande infrastruktur. Emellertid, efter att ha förundrats över den omåttliga mängden bilar och lastbilar, har tron på en mer konkurrenskraftig järnväg stärkts. Även här rustas det.
Ambitionen är ett gemensamt järnvägsområde för EU, med höghastighetsförbindelser mellan huvudstäder och städer med över 250 000 invånare samt en fördubbling av antalet snabba tågresor till 2030. På lång sikt, står det i EU-kommissionens ”Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde”, bör ett EU-järnvägsnät för höghastighetståg färdigställas.
På vår resa åkte vi färjan Rödby-Puttgarden, om sex år kan vi ta tunneln. Just nu pågår Europas största infrastrukturprojekt mellan Danmark och Tyskland. Fehmarn-Bält-tunneln kommer möjliggöra passagen mellan länderna på sju minuter. Dagens omväg över Lolland på 160 kilometer ersätts av 25 kilometer spår för 200 kilometer i timmen, merparten under vattnet. Tids-, tillväxt- och klimatvinsterna är så pass stora att danskarna tagit på sig alla kostnader för den nya porten till Europa.
Åter på svensk mark lättade trafiken och gps-angivelserna stämde återigen på minuten. Väg är prioritet för svensk infrastrukturpolitik. Undanstoppad är Alliansregeringens ”Sverigebygge” för fler jobb, mer tillväxt, höghastighetståg och 100 000 nya bostäder. Visionen från 2014 såg att satsningar på infrastruktur leder till långt fler vinningar än rent transportmässiga. Dagens regering ser inte längre. Pengarna räcker bara till restaurering, heter det, trots att det finns EU-medel att ta del av – om man hakat på tåget, så att säga. Ostlänken är tack och lov undantagen, men resterande planer för ny stambana genom södra Sverige är lagda på is.
Vad kommer det kosta oss att inte dra nytta av ett utbyggt europeiskt järnvägsnät och en friare inre marknad? Att inte samköra med EU och knyta ihop Sverige med Hamburg och övriga europeiska tillväxtknutar, utan kliva av och vinka hej då till framtidsbygget?
Kan vi be en inspiratör likt Tommy Svensson gå upp till Infrastrukturdepartementet och upprepa Boyes rader:
Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst
Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen, som är mödan värd
Maria Björk Hummelgren
näringspolitisk chef vid Östsvenska Handelskammaren och krönikör i NT