På skärmen visar hon upp en skiss på en trench cape. Hon drar med fingret längs de mjuka kvinnliga linjerna och visar hur hon har tänkt med plagget, det är klassiskt och tidlöst. Mot väggen står en tygrulle gömd under klädproverna och Annelie tar fram den för att demonstrera.

– Det här tyget tycker jag är lite för tunt. Men det här, säger hon och tar upp rullen bredvid, kommer att passa perfekt.

Tyget är beige och består av bomull och nylon, lite mer rejält material konstaterar Annelie. När skissen är klar och tyget är utvalt ska hon skicka det till en av fabrikerna som hon arbetar med i Estland.

Artikelbild

| Moodboard. Här hämtar Annelie inspiration.

– Man kan säga att jag gör i ordning instruktioner som visar hur modellen ska se ut. Lite som ett recept. Sedan syr de upp det och skickar prover till mig.

Klockan plingar och Annelie skyndar ut i butiken där en kund står och klämmer och känner på en kavaj. Klädmärket Noor of Sweden startade Annelie 2016. Vägen dit var inte spikrak, men väldigt självklar.

När Annelie växte upp i Falköping ägnade hon otaliga timmar åt att sticka, sy och skapa. Det var hennes mamma och moster som inspirerade henne, båda två mycket kunniga inom textilhantverk.

– Alla skolval jag gjorde hade fokus på textil och design. Jag har alltid vetat vad jag ville göra.

Artikelbild

| "Recept". Det visar mått och hur plagget ska se ut.

Annelie gick humanistisk linje på gymnasiet och sökte sig sedan vidare till folkhögskola för att studera textilkunskap, sömnad och vävning. Sedan for hon till Stockholm där hon studerade mönsterkonstruktion på Tillskärarakademin. Till sist hamnade hon i Norrköping, på Lennings textilinstitut, där hon läste textil och produktutveckling för tillverkning av kläder. En minst sagt gedigen utbildning.

– Förr var Norrköping en stor textilstad så det var ett bra ställe för mig att vara på. Jag ville sätta Norrköping på textilkartan igen.

Artikelbild

| Annelie Thyrén. Hon tar sitt ansvar som designer och har satsat på slow fashion.

Efter utbildningen på Lennings började hon arbeta i tygbutiken i Domus och fick så småningom jobb som designer på Fix, som sålde barnkläder. När företaget sedan gick i konkurs och blev uppköpta av Lapidus gick flyttlasset till Borås. Men efter ett antal år gick hon ihop med några kollegor och köpte upp klädmärket.

– Men det var tufft att driva när klädjättarna började sälja barnkläder och det var svårt att konkurrera med deras låga priser. Till slut blev vi uppköpta av Lindex.

Designdrömmen släcktes dock inte och Annelie började snabbt smida nya planer. Dessa tog henne till Söderköping med klädmärket Råh, som hon designade och drev tillsammans med en partner.

– Klädmärket hade en etnisk stil och vi inspirerades mycket av den samiska kulturen, säger hon och visar upp bilder på en av kollektionerna med stickade tröjor smyckade med samiska snöflingor.

Det var dock tuffa tider att driva klädbutik i Söderköping och när Annelie blev erbjuden en tjänst som designer på Stadium tog hon den. Där kom hon sedan att stanna i åtta år och är bland annat designern bakom märket Race Marine.

– Men jag hade hela tiden en idé till ett nytt klädmärke. Jag visste vilket tomrum jag ville fylla på marknaden.

Annelie gjorde slag i saken och designade klädmärket Noor of Sweden.

Var du inte rädd för att lämna tryggheten och börja driva eget igen?

– Nej jag kände mig säker på min sak. Och jag hade också fått med mig en investerare i detta, så det var helt rätt läge.

Skisserna blev till kläder som nu hänger i butiken i Knäppingsborg. Det har gått mer än ett år sedan hon öppnade och Annelie är nöjd med starten, men drömmer om att märket ska växa. Ett mål är att öppna butiker i Stockholm och Göteborg.

–  Nischen är kläder som inte är slit och släng. Det är inte den allra senaste, galnaste trenden, utan det är något som du kommer kunna bära under många år. Det tror jag saknades på marknaden.

Annelie är med i hela kedjan, från skiss till mötet med kunden och hon tycker att det är viktigt att förmedla det arbete som ligger bakom en produkt.

– Jag tycker att man behöver tänka sig för när man köper en blus för 49 kronor. Vad är det man har behövt kompromissa med för att det ska bli så billigt?

Hon tycker att man som designer har ett ansvar att tänka på den miljöpåverkan som klädindustrin har och har därför satsat på slow fashion – sådant som inte bara är trendigt en säsong.

– Sedan tycker jag också att det är viktigt att tänka på de som syr kläderna.

Hon tar upp en lapp som sitter på en röd tunn blus.

– Här står det sömmerskans namn. Det är för att det ska bli mer personligt och för att kunden skall förstå att det ligger ett hantverk bakom. Vi ger även tillbaka till sömmerskorna och arbetarna på fabriken.