Vad gör du när du inte dansar?

Camilla tittar frågande och tänker sedan en minut. ”Vad gör jag när jag inte dansar” ekar i huvudet som om hon hade fått frågan ”Finns ett liv efter detta?”.

– När jag inte dansar tänker jag på dans, skapar dans eller fotar dans.

Det är hennes identitet och har varit det sedan hon åtta år gammal började dansa street och hiphop på Folkuniversitetet i Norrköping. Några år senare började hon nosa på den moderna dansen, som hon kom att älska med samma innerlighet.

– Det var en period när jag var splittrad och inte visste vilken väg inom dansen som jag skulle ta. Jag ville hitta mitt eget uttryck, berättar hon.

Camilla blev så småningom en del av dansgruppen VIBE och när det var dags att välja gymnasium var det inget snack om saken. Hon skulle till Linköpings dansgymnasium där hennes förebild Ninos Josef, som enligt Camilla är Sveriges bästa moderna dansare, hade gått. Under det tredje studieåret fick Camilla möjligheten att åka en termin till Skottland för att vidga sina dansvyer.

– Det var en oerhört spännande tid och när jag gick ut gymnasiet ville jag tillbaka.

Och tillbaka åkte hon, arton år gammal och antagen till University of Dundee. Camilla ville väldigt mycket på en gång och hon var mer intresserad av att dansa än av allt det teoretiska som följde med universitetsstudier. Det konstnärliga draget och viljan att skapa tycks rinna i hennes ådror. Med en pappa som varit rockmusiker och en storebror som spelar i Norrköpingsbandet Den svenska björnstammen, är det tydligt var hon fått sin inspiration ifrån.

– Klas har alltid varit den coola storebrorsan som har sökt sig själv som konstnär och det är klart att det har inspirerat mig. Men jag brukar säga att jag fick den enda kunskapen som inte min bror fick, säger hon och skrattar.

Nu när de båda två är vuxna har konsten fört dem samman och Camilla har under det senaste året filmat en musikvideo till Klas senaste projekt "Evigheten och lyckan".

– Jag har filmat dans från London, LA och Stockholm.

Men dansen är definitivt ingen dans på rosor, utan snarare en dans på en tunn, tunn lina som när som helst kan brista. Camilla berättar att branschen i stor utsträckning fokuserar på självkritik.

– Man ska vara medveten om sina brister och fokusera på vad det är man gör fel och vad som kan göras bättre.

Det passar Camilla som har som målsättning att bli bäst. Hon är inte intresserad av att lägga sig på en mellannivå, och ett sätt att nå toppen är att ta sig utanför Sveriges gränser. Efter studietiden i Skottland bar det av till London där hon började intressera sig för urban koreografi – en mix av olika dansstilar. Hon vill lyckas som dansare. Ska lyckas som dansare.

Men vad innebär det egentligen att lyckas?

– Jag vill kunna leva på dansen. Det är det få som kan göra och man får kämpa för att komma dit, men det går om man vill.

Camilla är redan där. Hon arbetar som danslärare på Balettakademin i Stockholm och på kvällarna uppträder hon på en kabarébar. Och däremellan åker hon till Los Angeles för att sakta men säkert vidga sitt kontaktnät och för att få ny inspiration och kunskap.

– Mitt absoluta mål med dansen är att Pink eller Lady Gaga ska ringa och fråga om jag vill följa med på turné. Det är dit jag vill.

Varje drag hon gör, gör hon för att komma ett steg närmare sitt mål. En fritid finns inte att tala om – soffan ekar tom, tv:n är sällan påslagen och att dricka alkohol är uteslutet. I stället älskar hon att ha tre olika repetitioner på en och samma dag och sedan rusa iväg direkt upp på scen för att uppträda.

– Jag lever det liv som jag vill leva. Det är inget vanligt svenssonliv, men jag älskar det.