Simon sätter på kaffe lika svart som natten. Joel gör sig bekväm i soffan i den färgglada studion på Kulturkammaren och Simon slår sig ner mittemot. Snacket går snabbt och vissa saker behöver inte sägas högt. De kommunicerar telepatiskt, för bröderna har varit tajt sammansvetsade genom musiken sedan barnsben.

Det hela började egentligen med en julskiva till farmor. Simon, 6, och Joel, 3, sjöng och deras pappa och mamma producerade i hemmastudion i Söderköping. En uppskattad julklapp som blev startstrecket för en livslång passion.

– Musiken blev positivt betingat i vårt hem, berättar de.

Artikelbild

Bild: Sofia Hårdänge

Simon började spela fiol och Joel piano. Men deras gemensamma musikaliska resa började ta fart på riktigt 2001 när de träffade Rasmus Carlson, som i dag spelar i Linköpingsbandet The great discord.

– Rasmus blev snabbt som en extrabror till oss och vi hittade varandra genom vårt gemensamma intresse för Frank Zappa.

Efter ett par år av vänskap bestämde de sig för att starta band. Trion blev till Pegasus, som hade sin första spelning 2006. Joel spelade keybord och komponerade, Simon spelade trummor och producerade och Rasmus spelade bas. Två år senare blev Pegasus det första helt instrumentala bandet att vinna Rockkarusellen i Östergötland.

– Det var de gamla proggarna i juryn som gillade oss, jag tror de tyckte vi var en frisk fläkt. De generella hårdrockarna var däremot skeptiska.

Artikelbild

Med eller utan skeptiska hårdrockare vann de och medierna i länet ville alla ha en bit av Pegasus.

– Men vi var dryga i alla intervjuer. Vi tyckte vi var coolare än alla andra, säger Simon och tittar på Joel som bryter ut i skratt.

Artikelbild

Bild: Sofia Hårdänge

Vinstpriset var en tre dagar lång studioinspelning. En väldigt tajt tidsram för trion som hade stora ­ambitioner för sitt första album.

– Vi dissade ljudteknikern när vi inte tyckte att han levde upp till våra krav, säger Simon.

Artikelbild

Så här tio år senare kan bröderna se tillbaka på situationen och konstatera att de var en aning pretentiösa. Men de hade trots allt en tydligt konstnärlig vision som de ville uppnå. Pegasus första platta skulle vara ett koncept­album, punkt slut.

– Jag hade komponerat låtar som var lite ”Sagan om ringen”-liknande, berättar Joel.

Men problemet var bara pengarna. Albumet som de hade i åtanke skulle inte ta tre dagar att spela in, utan snarare 300 dagar. Med hjälp av pappa Selsfors bestämde de sig för att spela in sitt drömalbum i en studio i Söderköping.

– Vi praktiskt taget bodde i studion och experimenterade oss fram. Rasmus hade fiskat upp en förstärkare i Söderköpingsån som vi använde oss av. Vi gjorde allt från scratch, säger Joel.

En familjevän designade framsidan och 2011 hade de cd:n i sin hand. Precis så som de hade tänkt sig. Ambitionerna var stora och de bestämde sig för att utöka bandet. Med Hannes Nyström Bennich på saxofon, Oskar Lejonclou på valthorn och Albin Lagg på trumpet och flygelhorn var de plötsligt en sextett.

Ett minne de håller varmt är Bråvalla 2013. Pegasus blev inbokade på en av de mindre scenerna. Scenuttrycket var väl uttänkt.

– Eftersom att vi inte hade någon frontfigur i bandet var vi tvungna att stå ut på andra sätt, säger Simon.

Iklädda morphsuits, kommunistmössor och gasmasker framstod de som aningen surrealistiska på scen. Och det var syftet.

Efter en dundersuccé lades bandet på is.

När kommer ni att återförenas?

– Det blir när vi har något riktigt bra, säger Simon.

Faktum är att de inte har så mycket tid till Pegasus. Joel studerar på musikhögskolan i Malmö för att bli musiklärare och spelar just nu i tio olika band. Och Simon bor i Stockholm där han arbetar som lärare och ljud- och ljustekniker och spelar i ett synthpopband.

De spelar även, tillsammans med sina nio vänner, i det instrumentala bandet Balkan bagpack.

– Vi har varit på festivaler och på tre turnéer. Men det som är roligast är att vi får hänga ihop med våra kompisar när vi spelar.

Trots att bröderna numera bor på olika orter har de kontinuerlig kontakt. Varje gång de behöver råd och tips som rör musiken vänder de sig till varandra. Drömmen är att i fram­tiden få arbeta ihop, gärna producera och komponera. De är bröder, kollegor och på sätt och vis musikaliska själsfränder. Varje jul kommer den traditionsenliga, egenproducerade julskivan ut. Farmor är lyrisk och bröderna likaså över att få arbeta tillsammans.

– Vi vet exakt vad den andra är kapabel till. Det är som ett sinne och två kroppar, säger Simon.