– Det här stället är guld värt för mig, säger Stig Göran.

Han har nyss kommit med färdtjänst från lägenheten i Vilbergen till dagverksamheten på Värmlandsgatan och nu sitter han och fikar och småpratar lite med kompisarna Rolf Sundqvist, 87 och Stig Petersson, 90.

– Äldre än så känner man sig inte här, förklarar Rolf. Här är vi alla lika unga.

Artikelbild

| Aktivt. Arm- och bencykeln är ett bra sätt att träna, tycker Stig Göran Karlsson. Inger Heinemark hjälper honom komma igång.

– 50 plus, klargör Stig Göran.

Som kompisar räknas också undersköterskorna Caroline Bergfeldt och Inger Heinemark som jobbar här på Dagverksamheten Värmlandsgatan 16. Det är det formella namnet även om många säger Järven som äldreboendet i samma hus hette förr. Dagverksamheten i bottenvåningen har varit igång här sedan maj i år.

Det är kommunens biståndshandläggare som avgör hur mycket man får vara här. Stig Göran kommer hit tre dagar i veckan.

Gänget brukar börja med en pratstund vid fikabordet. Hur ska dagen läggas upp? Finns det några önskemål?

Artikelbild

| Fikadags. För Stig Göran Karlsson är det värt mycket att komma till dagverksamheten. Här finns samvaron med de andra besökarna, i dag Stig Petersson och Rolf Sundqvist, och med personalen Caroline Bergfeldt och Inger Heinemark.

– Vi har stor inriktning på den sociala samvaron. Och så försöker vi utgå från individen, vad varje enskild person vill göra, förklarar Caroline Bergfeldt.

– Det är dagsformen som avgör, säger Stig Göran.

I dag är den tydligen god hos samtliga för nu ska det spelas innebandy. Caroline och Inger delar ut klubbor och hjälper alla på plats så de fem bildar en ring i matsalen. Tävlingsmomentet får stå tillbaka för här är det passningsspel som gäller. Engagemanget är inte mindre för det.

Stig Göran är van idrottare. Han har hållit igång mycket genom åren med bland annat friidrott, simning och skidor, framför allt under alla åren i Karlskoga där han växte upp.

– Jag är en Boforsgrabb. Kom dit redan som femtonåring 1968 och körde maskiner. Vi gjorde kanonerna raka, det var mycket tungt. Kallt och varmt och dragigt.

1990 fick många gå från sina jobb på fabriken på grund av arbetsbrist. Stig Göran var en av dem. Efter att ha pendlat till ett jobb som serviceman i Örebro under ett antal år kom han till Norrköping 2003.

– På grund av kärleken. Jag hade träffat Anita. Nu är vi särbos och bor i varsin lägenhet i samma hus i Vilbergen.

Stig Görans hälsa har vacklat genom åren. Det har varit reumatism, en hjärtinfarkt och problem med gallan. När han flyttade till Norrköping var han förtidspensionär.

Och för fyra år sedan kom stroken och gjorde honom förlamad i ena sidan.

– Jag har tränat jättemycket sedan dess. Blod, svett och tårar, men jag har blivit lite bättre.

Han betonar hur mycket det betyder för honom att kunna komma till dagverksamheten, det är ju annars inte så lätt att få tillfälle att komma ut.

– Och det är ju även en avlastning för min kära Anita. För även om jag har hemtjänst så hjälper hon mig jättemycket.

Ett av syftena med dagverksamheten är just att avlasta de anhöriga. Ett annat är att bryta isolering och erbjuda social samvaro och aktiviteter.

Man vistas på gården och pysslar med tomat- och squashodlingarna, går promenader och gör någon gång också längre utflykter. Caroline och Inger ordnar frågesport, man sjunger och spelar, kastar pil. Det beror som sagt också på vad besökarna känner för. Här kan man även vara med och laga mat.

I dagsläget finns inga kvinnor bland besökarna på Värmlandsgatan.

– Vi har sju inskrivna här hos oss nu och alla är män. Än så länge, säger Inger Heinemark.

Det är fortfarande förmiddag. Vad de ska göra efter lunch är inte bestämt ännu. Men nu tar Inger fram sin gitarr, det är hennes egen, och börjar spela Evert Taube och andra låtar som är lätta att sjunga med i. Och Stig Göran och kompisarna hakar på med allsång.