– Jag har en bakgrund som skulle räcka till en bok, säger Erna när vi ses på hennes mottagning som ligger i källaren till bostaden i Norrköping.

Den är stämningsfullt belyst och en stillsam Leonard Cohen sjunger i bakgrunden. Här arbetar hon med akupunktur och osteopati, något hon har hållit på med i många år. I dag är det inte många som höjer på ögonbrynen åt sådant som akupunktur, men när hon öppnade i Norrköping 1980 var det annorlunda.

–Jag hade ett helvete med banken, de hade aldrig hört talas om det. Det hade nog varit lättare att få lån om jag velat öppna en asiatisk nattklubb.

Artikelbild

| Dramatiskt. Ernas barndom var en barndom på flykt. Hon är född i Kina men flydde med familjen vid sex års ålder.

Som barn hette hon Mejling och bodde med sin mamma och pappa i Shanghai. När hon var ett år tog Mao Zedong och kommunistpartiet över makten i Kina. Eftersom föräldrarna var akademiker, hade mycket pengar och dessutom familjeband till Maos gamla fiende Chiang Kai-sheks ministär levde familjen farligt.

– Jag kommer från en rik handelssläkt. Min morfar ägde mycket mark i Shanghai. 1954 när jag var sex år bestämde sig mina föräldrar för att vi skulle fly ut ur landet. Men det var svårt eftersom gränserna var stängda.

Utklädda till fattiga bönder satte de sig på ett tåg och lyckades ta sig till Hongkong som stod under brittiskt styre. Insydda i kläderna hade de ädelstenar och pengar som de skulle få god användning för under sin fortsatta resa.

– Min mamma hade aldrig varit i ett kök. Jag hade haft en nanny som gjorde allt, jag tror till och med hon skalade banan åt mig. Med henne levde jag dag och natt eftersom mamma var ute och gjorde affärer. Men i Hongkong kokade mamma ägg åt oss, det minns jag. Massor.

Artikelbild

| Osteopat. Erna jobbar efter övertygelsen att kroppen är en helhet och ska behandlas som en sådan.

Därifrån tog de sig med flyg till Madras i södra Indien och hamnade i ett flyktingläger, det första av många.

– Det var första gången jag såg min mamma gråta. Hon var en stenhård dam men i lägret fick hon koskit på sina silkeskläder. Jag tror hon grät sig igenom det året.

Artikelbild

| Energisk. Erna tänker inte trappa ned. Vid 70 års ålder planerar hon ett hem i Polen för hemlösa.

Nästa anhalt blev Tyskland. Pappan hade tyskt ursprung och familjen bodde i flyktingläger i fyra år innan de fortsatte till Norge där de fick tillfälligt uppehållstillstånd. Men dit kom aldrig pappan med. Han hade psykiska besvär som förvärrades av livet på flykt och han avled i Tyskland.

Erna, som hon nu hette, kom med sin mor till Norge 1963, alltjämt med hjälp av pengarna från de dyrbarheter som sytts in i både hennes och mammans kläder. Hon minns inte just årtalet, bara att det var samma år som Kennedy blev skjuten.

Artikelbild

1970, när Erna var 22 år, flyttade hon till Skutskär i Sverige efter att ha träffat en svensk man.

– Mamma stannade kvar i Norge. Hon blev 88 år. Hon hade alltid en väldig respekt med sig. Jag försöker att inte vara som hon men jag kan vara ganska dominant fast jag är liten.

Bakgrunden som flykting har lett till ett starkt engagemang för människor på flykt. Ända sedan 1970-talet har Erna ägnat sig åt att gömma människor som ännu inte fått uppehållstillstånd eller som fått avslag.

– Det enda kravet jag haft är att de ska plugga eller försöka försörja sig. Jag vet att det är illegalt och jag har blivit polisanmäld flera gånger. Nu har jag slutat med det där, det är olustigt att bli anmäld.

Till Norrköping kom Erna 1980 då lokalen som skulle bli hennes mottagning på Hospitalsgatan var till salu. Hon hade fått upp ögonen för akupunktur i början av 1970-talet och det var Richard Nixons förtjänst.

Eller nästan i alla fall. Den amerikanske presidenten besökte Kina då en av hans medarbetare fick blindtarmsproblem och blev behandlad med akupunktur, vilket väckte uppseende.

– I Kina hör sådant till huskurerna. Jag ville veta hur det fungerar teoretiskt och utbildade mig inom akupunktur och osteopati.

Hennes första patienter i Norrköping kom mer eller mindre i smyg. De vågade inte berätta för sina läkare att de gick till Erna. Efter ett tiotal år började motståndet från medicinskt håll att mildras, och Erna tycker att hon över lag haft goda relationer till läkarkåren genom åren.

– Jag har också lärt mig när jag måste skicka en person vidare till den medicinska vården. Eftersom jag alltid inleder med massage hinner jag uppfatta mycket hos patienten.

Vid 70 års ålder har Erna inga planer på att trappa ned. Snarare tvärtom. Nu planerar hon att starta en verksamhet i Polen för hemlösa. Hon har varit där och rekat två gånger, målet är att köpa någon gammal skola för ändamålet och sedan anställa personal.

I Estland gick det inte, där kunde hon inte göra sig förstådd. I Polen kommer hon långt med sin tyska. I Sverige vill hon inte starta något nytt.

– Jag är trött på byråkratin här. Men jag kan inte sitta still och göra ingenting, jag är en entreprenör som alltid har jobbat tolv timmar om dagen.

Och så tillägger hon:

– Att jobba mycket håller ångesten borta. Jag var ingen närvarande mamma, jag kom ju hem vid åtta på kvällarna. Patienterna gick före det mesta. Jag försöker i någon mån kompensera det med barnbarnen.