Det handlar givetvis om Pelle på Lusudden, eller Per-Olof Karlsson, som Skatteverket har registrerat honom. Han bor i Katrineholm, men är född i Hävla där han sedan 1968 har torpet Lusudden. Både där och i Katrineholm har han skrivarlyor, men Lusudden ser han allt mer sällan nu.

De senaste åren har inte varit snälla mot honom och hans hustru Edit. Hon bor på ett demensboende nära hemmet och Pelle har svårt att gå.

– Men mest är jag orolig för ögonen, säger han.

Artikelbild

| Signering. 2014 kom den andra boken om Häfla historia ut och Pelle på Lusudden kunde stolt skriva dit sitt namn.

Men sjukdomar är inget han vill prata om när vi ses. Då är Hävlas historia något betydligt roligare att ge sig in i. Pelle hör till den avundsvärda gruppen människor som minns det han läser. Han kan ofta person- och gårdsnamn, årtal och släktförhållanden utan att söka sig till källorna.

Han är den perfekte berättaren, och det var också så det började.

– 2002 fick jag i uppdrag att ordna med en berättarhörna vid Smedjans dag.

Sedan dess har han gjort det fram till helt nyligen. Nu har Bert Hellman i Skedevi hembygdsförening tagit över. Många är de Hävlabor, hemvändare och andra som genom honom fått nya kunskaper om Hävla och Skedevi.

Artikelbild

| Hävlahem. Lusudden, torpet i Hävla, som gett Per-Olof Karlsson hans smeknamn, Pelle på Lusudden. Bilden från 2013.

– Till sist hade jag så mycket material att jag tänkte att det här borde det kunna bli en bok av.

Det blev två. Den första boken, Häfla historia kom 2011 och 2014 del 2, ett mäktigt verk på 629 sidor, med drygt 1 700 bilder och 1,4 kilo tung. Böckerna kunde ges ut tack vare hjälp från Häfla Bruk och Pelle säljer dem via Skedevi hembygdsförening och i egen regi.

Pelle på Lusudden är född 1933 vid Grålus, en arbetarbostad vid Övre Bruket i Hävla. Hade det gått som hans far tänkt skulle han ha blivit skogvaktare.

– Min tanke var att gå i farfar och fars fotspår och jag började i skogen som 13-åring med 62 öre i timmen.

Men ödet ville något annat och redan som 17-åring lämnade Pelle Hävla för Stockholm, där han fått en anställning vid SJ. Där blev han kvar i tolv år innan han fick ett erbjudande från pappersfirman Alrik Hedén. Med fördubblad lön var det svårt att tacka nej. Med tiden avancerade han till marknadschef och blev kvar till pensioneringen 1998. 1996 hade han och makan Edit flyttat till Katrineholm. Men Hävla fanns hela tiden i hjärtat.

– Det var när jag kom på besök i Hävla jag insåg hur vackert det var där.

1968 fick makarna Karlsson chansen att återvända till hemorten.

– Lusudden skulle brännas ner vid en brandövning, men räddades genom att vi fick hyra det. Sedan dess har det genomgått en grundlig upprustning. Vägen fram till torpet är en smal grusväg, som leder över en bro med en porlande bäck under, fram till stranden av sjön Vagnaren. Där ligger Lusudden, ett ganska högt litet hus,

ditflyttat någon gång vid 1800-talets mitt.

Där har han också byggt upp ett museum med saker från svunna tider i Hävla med betoning på bruket. Han hoppas att det någon gång ska kunna flyttas över till Häfla bruk.

Pelle på Lusudden har alltså inte slagit sig till ro efter att böckerna var klara. Nu fortsätter han med historien kring de gårdar som hör till Häfla bruk med underlydande torp. Det handlar om gårdarna Braxnäs, Svarttorp och Sund med alla torp.

– Jag tror det är 52 stycken, säger Pelle och tar fram pärmen över Sund och slår upp Tjärtorpet. Där berättas att torpet första gången nämns 1658. Sedan redovisas hur torpet kom till, alla som bott där, både i tabellform och genom berättelser. Mängder med bilder gör det än mer intressant. Till sist följer en berättelse om den siste torparen vid Tjärtorpet. Totalt 32 A4-sidor.

Så fortsätter det gård för gård, torp efter torp, även om inte alla får 32 sidor.

– Jag har haft stor hjälp av Tommy Dahlgren i Kalbo med släktforskningen, den mannen borde premieras, säger Pelle.

Numera är Pelle på Lusudden en van datoranvändare, men när han började klarade han allt utan den moderniteten. Vid 85 års ålder kan han nu forska, skriva in, göra layout och bildbehandling på egen hand.

– Jag begriper ingenting, men det går, säger han.

Förutom gårdarna är också alla hus i Hävla samhälle kartlagda på samma sätt. Bara där blir de fyra pärmar. Men klar kommer han aldrig att bli.

– Så länge lever jag inte, säger han.

Allt det material han tagit fram finns också vid Skedevi hembygdsförening. En dröm för släkt- och hembygdsforskare. Hans förhoppning är också att museet vid Häfla bruk en gång ska bli verklighet och att allt material då ska kunna visas där. Pelle har även sammanfattat de två böckerna i ett antal informationstavlor, som är tänkta för museet.