– Vem av er är det som bor här?

Det är en fråga som Jenny Skantze, föreståndare på Sjömanskyrkan och Tobias Jonsson, platsombud på Sjömansservice fått några gånger.

Ett högt betyg tycker de, för det är hela grunden för Sjömanskyrkan. Att de som är långt hemifrån ändå ska få uppleva ett hems atmosfär.

Artikelbild

| Andaktsfullt. Jenny Skantze vid det vackra men diskreta altaret i Sjömanskyrkan.

Varje år besöker de drygt 1 000 fartyg, de flesta utländska, i Norrköpings olika hamnar och tar emot närmare 2 000 sjömän i de egna lokalerna.

Seamen´s Club står det på taket på byggnaden ute på fältet bortom postterminalen och Johannisborgs slottsruin. Där huserar Sjömanskyrkan och Sjömansservice. Saltängens IF förvaltar fotbollsplanen och omklädningsrummen med dusch och bastu, som kan utnyttjas av sjömännen.

Sjömanskyrkan finns vid en rad olika hamnar längs den svenska kusten och är olika organiserade. I Norrköping är det en ideell förening med stöd från privata givare, fonder och kyrkan. Det var Linköpings stift som för 85 år sedan grundade sjömansvården i Norrköping.

Sjömansservice är en del av Sjöfartsverket. De två hyresgästerna delar på arbetsuppgiften. Jenny och Tobias jobbar sida vid sida med besök och besökande, men Jenny har lite större ansvar för den andliga delen, det enskilda mötet med människor.

Artikelbild

| Långväga. Arbetskamraterna från MV Nevland, Bobby Lopez och Brix Halili, från Filippinerna, kopplar av med biljard i Sjömanskyrkan.

Men hon betonar att Sjömanskyrkan är helt neutral när det gäller ursprung, religion, sexuell läggning med mera. Alla religioner möts här och för många besökare är tron viktig, att få tända ett ljus, be en bön.

Jenny Skantze har arbetat vid Sjömanskyrkan sedan i maj 2016 och är ensam anställd. Hon känns som klippt och skuren för jobbet.

Artikelbild

| Fikadags. Torsdagsfikat har blivit en tradition. Den här dagen med många ur styrelsen på plats. Runt bordet ses Tobias Jonsson, platsombud på Sjömansservice men med många år på sjön, Siv Nilsson, Torbjörn Fyhr, Lennart Kronqvist, Osqar Stening, före detta sjömannen Jan Karlsson, Maj-Britt Ekh och Jenny Skantze, Sjömanskyrkan, som ofta bakar bullarna till torsdagarna.

– Min pappa är sjökapten och min bror är präst, så jag har insikt i båda branscherna, säger hon med ett av många leenden under vårt möte.

Hon har ingen prästerlig utbildning men går Svenska kyrkans grundkurs i Vadstena.

Artikelbild

| Sjömanscentrum. Seamen´s Club är hemvist för Sjömanskyrkan och Sjömansservice.

– Min förhoppning är att kunna bli diakon.

Besöken på fartygen är ett tufft jobb, hon gör alltså drygt 1 000 per år. Tidningen följer med vid ett besök. Säkerheten är stor och man ska både skriva in och ut sig när grindarna passeras. Vi tar på hjälmar och reflexvästar innan vi klättrar uppför en smal lejdare med rep som räcken. Mottagandet är hjärtligt. Jenny och Tobias har besökt det här fartyget tidigare.

Artikelbild

| Fartygsbesök. Jenny Skantze från Sjömanskyrkan och Tobias Jonsson, Sjömansservice lämnar Elke W efter ett av många fartygsbesök.

På båtarna informerar de om Sjömanskyrkan och Sjömansservice, öppettider, att det finns gratis wifi, böcker, tidningar, fika, biljard med mera. Med sig ut har de nyheter på besökarnas språk, utskrivna i komprimerad form. Till Emmanuel Aidoo från Ghana har Jenny ett dagens bibelord han bett om.

– Som barn var jag ofta med pappa ut på båtarna, så det kändes hemtamt att få komma ombord igen, säger Jenny.

När tidningen kommer på besök är det torsdagsfika. Den här dagen är det många ur Sjömanskyrkans styrelse på plats. Den enda sjömannen är Jan Karlsson som under tolv år gick på många europeiska hamnar. Han tittar ofta in för att träffa folk.

– Under min tid som sjöman var det boklådorna som jag uppskattade mest, samt det sociala, säger han.

– Ibland är vi bara några stycken, ibland får vi duka långbord, säger Jenny Skantze.

Hon visar runt i lokalerna och vi kommer in i rummet med "de tre bordens teologi". Längst fram finns ett altarbord, där man kan uppleva en stunds stillhet, tända ljus med mera. Ungefär en gång i månaden hålls det en gudstjänst i Sjömanskyrkan.

I mitten står kaffebordet, centrum för mötesverksamhet och den sociala samvaron. Men det går också att fika ute i kafeterian, som Sjömansservice ansvarar för.

Det tredje bordet är biljardbordet, där alla kan samlas runt en aktivitet.

Det är på kvällstid de flesta sjömännen dyker upp. Jenny är på plats ett par kvällar i veckan, annars sköts verksamheten av extrapersonal.

Dominerar gör sjömän från Filippinerna. Därefter kommer Ryssland och Ukraina.

– Men i förra veckan hade vi kinesiska och indiska sjömän här. Jag hjälpte en kines med att hitta en elektronisk pryl på Bauhaus, berättar Jenny.

För det ingår också i servicen, att skjutsa sjömännen mellan båtarna och Seamen´s Club, men också om de vill ut på stan och shoppa. 2016 transporterade de drygt 1 600 personer.

Ett par som utnyttjat det är filippinierna Brix Halili och Bobby Lopez, som på väg från Rostock till Sankt Petersburg tittade in på Sjömanskyrkan, Bobby för tredje gången, Brix för första. Det de mest uppskattade var att få en annan miljö än den på båten, läsa lite,ta en fika.

Det alla uppskattar mest med Sjömanskyrkan är gratis wifi. De kan ha varit ute på sjön i veckor utan att få kontakt med hemmet eller till en dyr kostnad.

– Det värmer i hjärtat att från olika håll i lokalen höra dem tala med sina familjer. Det kan höras barnröster, sånger och skratt från de olika datorerna, säger Jenny.

– Det är en sån sak som gör att jag älskar mitt jobb. Att träffa och diskutera religion och livsfrågor med människor från olika delar av jorden. Men också våra samtal vid torsdagsfikat.