Det är människor överallt, sopor ligger på gatan och Philip med sina 187 centimeter och sitt blonda hår har svårt att smälta in. Telefonen har slutat att fungera så han följer bara strömmen. Till slut får han syn på en man med en lapp som står och väntar – det är personen från volontärorganisationen. De tar i hand och mannen tar med Philip till rummet han ska bo i. Det är trångt och varmt, och tillsammans med två andra volontärer ska han sova på en bänk med ett liggunderlag.

– Det var tufft i början men det var nyttigt för mig att ta mig ut ur min bekvämlighetszon.

För fyra år sedan bestämde sig Philip för att packa sina väskor och ensam åka till Indien för att arbeta som volontär. Han ville få perspektiv på tillvaron och bestämde sig för att besöka ett land där människor inte har det lika gott ställt som i Sverige. Han bestämde sig för att åka till Indien.

Artikelbild

| Stark resan. Området Dharavi i Mumbai som Philip Besköte.

– Det är ett land som utövar alla religioner, där de pratar över hundra språk och där människor är väldigt rika och väldigt fattiga.

Han sökte ett volontäruppdrag och blev uttagen till att arbeta med ett miljöprojekt, som innebar att han skulle åka runt i Indien och föreläsa på skolor och på större bostadsföreningar.

– Vi skulle bland annat informera om sophanteringen i Indien som är ett stort miljöproblem och vi berättade om hur man kan leva mer miljövänligt.

Philip var väldigt nervös över att stå på scen inför så många människor, men med tiden vande han sig. Han brinner för miljöfrågor och vill att unga människor ska få sunda vanor redan från början för att kunna minska koldioxidutsläppen.

Artikelbild

| Perspektiv. Ett av världens största slumoråden.

När han hade tid över, volontärarbetade han även på barnhem. Det tog hårt på psyket. Han besökte även världens mest tätbebyggda stad Mumbai där ett stort slumområde är beläget, med cirka 300 000 människor per kvadratkilometer.

– Där levde människor i hyddor och många hade stympade händer eller fötter. Där kunde det bo fem personer på fem kvadratmeter och längs väggarna sprang det råttor.

Artikelbild

| Byggnadsmonument. Gateway of India i Mumbai.

Philip minns särskilt en kille i 20-årsåldern som han mötte.

– Han var så positiv och glad. Det var de flesta som jag stötte på. Jag insåg verkligen då att lycka inte kommer från materiella ting, utan snarare från relationer.

När Philip kom hem till Sverige brydde han sig inte längre om att ha den senaste bilen eller att ha på sig det senaste modet.

– Jag har verkligen insett att lyckan ligger någon annanstans. Jag önskar att fler människor kunde gå utanför sin bekvämlighetszon och upptäcka det jag upptäckte.