Lite senare lägger hon till att det som också hjälpt henne är att hon insåg att hon själv kunde välja hur hon ville ha sitt liv.

– Ingen annan ser till att jag mår bra.

En kurator var också ett bra stöd. Och Karins döttrar fick hjälp av barntraumateamet.

Artikelbild

| Levnadsglad. Karin Boiardt är glad för att hon lever. Nu fyller hon 50

Vi möts vid köksbordet i radhuset. Det har gått tolv år nu sedan Karin blev änka och hon bjuder på kaffe och hembakt även om hon inte fikar själv. Snurra bullar lärde hon sig när hon sommarjobbade i hemtjänsten under gymnasietiden. Det är bara ett av många olika slags jobb hon hunnit med under sitt nu 50-åriga liv. Nu är Karin lärare i matte och teknik på Navestadsskolan. Men vägen dit har inte varit spikrak.

– Jag är glad över att jag gjort väldigt många olika saker i mitt liv.

Karin växte upp i Öbonäs utanför Norrköping. Då var det inte många som bodde där permanent. Karin hängde gärna i stallet på Jonstorps gård. Det var på Jonstorp hennes bästa kompis bodde.

Barnen som bodde i Öbonäs åkte skolskjuts till Klingsborgsskolan.

– Vi var ”bussbarnen”, säger Karin som minns att det fanns något slags stress i skolan för att de alltid skulle passa den där bussen hem.

Efter nio år i Klingsborgsskolan valde hon samhällsvetenskaplig linje på De Geergymnasiet. Karin beskriver sig själv som en tjej som inte var så framåt, inte tog så mycket plats på den tiden. Hon hade lite funderingar på att bli advokat eller något.

– Samtidigt var jag rätt hemkär och ville inte flytta.

Hon gick en kurs till barnskötare och jobbade på förskola några år efter studenten. Hon trivdes bra med att jobba med småbarn. Så så småningom vidareutbildade hon sig till barnsköterska och fick sommarjobb på barnkliniken, avdelning 15.

Återkommande när Karin berättar om sina olika jobb är att hon råkat ut för neddragningar flera gånger och därför varit tvungen att sluta. Hon verkar inte ha tagit det så hårt utan snabbt hittat nya vägar.

Redan under gymnasietiden träffade hon Jens som sedermera kom att bli pappa till hennes två barn.

– Vi gick och spanade på varandra en tid innan.

Jens och Karin fick 20 år tillsammans innan Jens dog 2006 endast 36 år gammal. Karin blev änka med två barn att ta hand om. Hanna var bara sju år och Elin elva.

Karin berättar att Jens mådde dåligt under en tid. Han var väldigt trött och hade huvudvärk. Jens var en framstående hockeyspelare i LHC och jobbade som utdelningschef på posten. Det var företagshälsovården som slog larm om att något inte stod rätt till. De misstänkte att det kunde röra sig om en hjärntumör. De ringde Karin.

– ”Du måste ta med honom till akuten”, sa de till mig, säger Karin.

Röntgen visade på två tumörer. Då blev det ambulans direkt till neurologen på US i Linköping.

Jens opererades flera gånger och fick även strålbehandling.

– Han trodde han skulle överleva.

Och det trodde Karin också. Det dröjde innan någon sa att han inte skulle göra det. De planerade för bröllop i Falun.

– Jag ville att vi skulle höra ihop och att hela familjen skulle ha samma efternamn.

Men något bröllop i Dalarna hanns inte med. Jens blev för dålig. I stället blev det nödvigsel med sjukhusprästen Lillemor Björling.

– Hon var helt suverän.

Innan Jens dog var det två saker han sa till Karin. Det ena var att hon skulle ta hand om barnen. Det andra var att hon skulle gå vidare, vara lycklig och inte ensam.

– Det som drivit mig är ju barnen, säger Karin som tycker att personalen på barnens respektive skolor har hanterat det som drabbat hennes flickor bra.

– De har känt sig sedda. Jag har också valt att vara öppen med det som hänt.

Nu är Elin snart 23 år. Hon har jobb, pojkvän och häst och har flyttat hemifrån. Hanna går sista året på Kunskapsgymnasiet och ägnar sig åt konståkning.

Karin själv trivs bra med lärarjobbet. I bagaget har hon två högskoleutbildningar. Hon är förutom lärare också högskoleingenjör i medieteknik och kommunikation.

– När jag Elin föddes fungerade det inte att vara springvikarie i vården längre.

’Karin har jobbat på Navestadsskolan i två omgångar. I samband med neddragningar fick hon sluta där 2004. Under nio år var hon medielärare på John Bauergymnasiet tills det lades ner. Därefter läste hon in behörighet i matte och sedan 2014 är hon tillbaka på Navestadsskolan.

Vid sidan om jobbet tycker hon om att träna på Friskis och Svettis. Resor är ett annat intresse. I januari var hon och döttrarna med pojkvänner i Las Vegas en vecka.

– Vi bilade tio timmar till Los Angeles via Death Valley. Det var en jättehäftig upplevelse.

Resan fick bli Karins 50-årspresent till sig själv. Hon hoppas det blir mer resor framöver. Att se midnattssolen är en dröm, liksom att åka till Sydafrika.

– Jag skulle gärna vilja hitta en bästa vän och kärlek att uppleva det tillsammans med.