Förskingringen anmäldes av Bo Larsson, överförmyndare i Finspång, efter årsredovisningsgranskningen i april 2012. Det upptäcktes då flera bokförda kontouttag under kalenderåret som inte gick styrka.
– Den gode mannen fick omedelbart lämna sina båda godmanskap i Finspång. Förklaringen han gav till varför han tog pengarna var att han behövde dem för privat bruk. Beloppet betalades också tillbaka till huvudmannen långt innan polisutredningen var slutförd. Den gode mannen var ångerfull och visste att han gjorde fel när han lånade pengarna. Under mina 20 år som övermyndare har jag bara varit med om en handfull liknande ärenden, säger Bo Larsson.
Uppdraget som god man betyder att han eller hon utför olika uppgifter för någons räkning. Tanken är att alla i Sverige ska få lika rätt oavsett förmåga. Den gode mannen hjälper huvudmannen att betala räkningar och tar hand om det hon eller han äger.
Men det räcker inte alltid med en god man för att hjälpa en person på ett bra sätt. Om någon inte kan ta hand om sig själv eller sin egendom kan tingsrätten utse en förvaltare. Den som har förvaltare behöver förvaltarens samtycke för att ingå avtal eller rättshandla på andra sätt. Förvaltaren råder ensam över egendomen som omfattas av själva förvaltarskapet.
– De allra flesta huvudmän har ett halvt basbelopp (runt 20 000 kronor, NT:s anmärkning) på sina transaktionskonton för månadens uppehälle. Dessa konton är inte spärrande eftersom den gode mannen regelbundet sköter räkenskaperna med lön eller pensionspengar. Övriga banktillgångar ska vara spärrade. Det är bara överförmyndaren i kommunen som ger uttagsmedgivanden till spärrade konton, berättar Anne Rydell, länsassessor vid länsstyrelsens rättsenhet i Linköping.