Brasiliansk litteratur är ett huvudtema på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg i höst, varför ett antal brasilianska författare kommer dit. En av dem är Daniel Galera, född 1979, som fick sitt internationella genombrott med just Med blod i skägget. 2013 utsågs han av tidskriften Granta till en av de bästa unga brasilianska författarna i sin generation. Han bor sedan många år i Porto Alegre och har också översatt författare som Jonathan Safran Foer, Zadie Smith och Irvine Welsh till brasiliansk portugisiska.
I Med blod i skägget slår sig en ung man ner i Garopaba, en badort vid den brasilianska atlantkusten, för att bearbeta sorgen efter sin pappas självmord. Här var det också som hans farfar, gauchon Gaudério, dog under mystiska omständigheter, men ingen vill berätta om vad som hände för fyrtio år sedan. Blev han knivmördad eller överlevde han? Badsäsongen är slut, sommargästerna är på väg hem och de bofasta förbereder sig inför de kalla vintermånaderna. När den unge mannens hund blir påkörd och svårt skadad och han själv misshandlad, förstår han att det är livsfarligt att fortsätta göra efterforskningar efter farfaderns öde.
I Med blod i skägget utforskar Galera våra mest primitiva drifter och även de svårigheter som vi kan ställas inför, när vi vill förstå andra människor. Romanen är en mörk och oförutsägbar thriller, där Galera balanserar den exakta och snabba dialogen mycket väl mot den dramatiska handlingen och där han ställer det gamla Brasilien mot det nya. Sonsonen och jag-berättaren vill tänka över sitt liv. Vem är han egentligen och vem vill han vara? Han är en kopia av sin farfar utseendemässigt, men ingen vill komma ihåg Gaudério – det är som om han aldrig funnits. Invånarna i den lilla staden sluter sig samman i en urgammal gemenskap i rädslan och lögnen. De är alla mer eller mindre skyldiga till vad som hänt, vilket gör romanen till en svart och pessimistisk historia, som egentligen inte ger oss mycket hopp som människor. Det blir till en både drastisk och absurd roman om rädsla och våld och om vad våldet gör oss människor.
Det är också en roman om hur det är att vara ung i Brasilien idag. Vi är de val vi gör i våra liv och vi kan aldrig bli fria från skuld och ansvar för det vi gjort eller inte gjort. Sonsonen, som får jobb som idrotts- och simlärare, slår sig ner och hyr en lägenhet vid stranden. Havet ger honom den frihet han söker men också en möjlighet att dö och försvinna. Havet är livets ursprung och livets källa. Från havet kommer vi och till havet återvänder vi. Sonsonens sinnesstämning skiftar med havets utseende. Vintern är kall i den här delen av Brasilien, varför Galera också återger kontrasten mellan föreställningen att leva i ett strandparadis och vardagslivets svåra verklighet. Sommaren är eufori och pengar, då folk har arbete och mycket att göra, medan vintern är leda och kyla.
Tonen i romanen är melankolisk, då Galera talar direkt till oss med en avväpnande naken ärlighet, på samma gång som hans prosa är rak, saklig, behärskad och väldigt genomskinlig. Det är inget fel på intrigen, men den här romanen lever framför allt i kraft av det språk som används, vilket gör den till en annorlunda och ytterst rik historia. Om jag ska försöka summera det hela så är Med blod i skägget en roman om människans, djurens och naturens envishet, där människan desperat kämpar för att nå fram till sanningen. Här finns också en självklar känsla för vad som är viktigt i livet.