Ökad oro i Baltikum kräver att vår beredskap höjs

När man läser kommentarerna till ÖB:s Micael Bydéns uttalande om krig, verkar det som om många ser slemma fiender framför sig  som landstiger i Inre Hamnen och bränner ner Norrköping.

Talet om hotande krig gör att många ser fiendens landstigning i Inre hamnen, menar Ralf Sandman.

Talet om hotande krig gör att många ser fiendens landstigning i Inre hamnen, menar Ralf Sandman.

Foto: Susanna Beskow Norgren

Insändare2024-01-28 13:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Och kritiken mot honom är därefter.

Men att förbereda sig för krig innebär helt andra saker. Det är frågan om att gardera sig för hybridkrigföring och krig i närområdet, lika mycket som konkreta anfall på Sverige. 

Det är många pusselbitar som skall sättas på plats. Om transportsystemen kraschar måste vi säkerställa tillgången på mediciner, mat och kritiska råvaror. Vi behöver depåer för olika bränslen. Om det blir mobilisering krävs bemanningsplaner för kritiska yrken på den civila sidan. 

Vi har ett civilförsvar som skall bemannas.  Vi har stora problem att få infrastrukturen att fungera i fredstid.  Hur ser det ut i skarpt läge?  Om det inte är kyrkans lönesystem som blir hackat utan  vår eldledningsförmåga? 

Om det är militära transporter och inte civila långtradare som sitter fast ett dygn i snöyran? Om elnätet slås ut?  I dag betyder inte krig att man ställer upp trupper som tennsoldater mot varandra.

Krig har blivit en gråzon. Vi ser hackerattacker i Sverige, vi ser cyklande flyktingar vid den finländska gränsen. Vi drabbas av oidentifierade drönare och sabotage. Och oavsett om vi är med i Nato eller inte, så kräver till exempel en ökad oro i Baltikum att vår beredskap höjs.