Vem betalar för ett utslitet och deprimerat lasarett?

Hej igen! Det är gamla Brunnslasarettet som vaknat ur sin dvala.

Jag bävar och är skräckslagen, men vågar inte skaka för mycket eftersom min exteriör är oerhört sårbar.

Jag bävar och är skräckslagen, men vågar inte skaka för mycket eftersom min exteriör är oerhört sårbar.

Foto: Louise Åsenheim

Insändare2023-10-12 07:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ni kanske minns mig, sedan nästan ett år tillbaka, då jag undrade över min sorgliga belägenhet och Söderköpings kommuns försumlighet att vilja upprusta mig.

Nu har något hänt! Jag ska säljas. Det ska bli ”höstrea” på mig och mitt i dessa inflationstider. Något säger mig att jag kommer  att bli näst intill bortskänkt.

Man ska lyfta mig från grunden sägs det, vilket skulle gjort tidigare, som jag ofta påpekat, då hade nog min grund inte blivit så djup.

Känner mig verkligen grundlurad.

Men vem vill betala för ett utslitet och deprimerat lasarett? Jag såg i NT att två politiker skrev om mig. Den ena, som helt riktigt kallade mig ”skamfläck” hade ett MP efter namnet och det tolkar jag som ”Måste Påskyndas”. Det gillade jag. Den andra hade ett V som kanske betyder ”Vet inte”  Jag vet inte heller.

Vilket fastighetsbolag blir det? Skulle tro det blir ”Skamnet” eller ”Fallfärds AB”.

Jag bävar och är skräckslagen, men vågar inte skaka för mycket eftersom min exteriör är oerhört sårbar.

Till köparen skulle jag vädja: Betänk att det i mina väggar göms mången klagan över onda och stela leder men även omsorg, goda behandlingar och glada skratt. Så vill jag påminna om att jag är  K-märkt. Det är den enda brasklappen jag kan komma med.

Tack för mig

Hälsningar Brunnslasarettet /Birgitta Fallegård/