Antik myt i modern tappning

Litteraturkritik ”Ensammare finns inte. Inte kallare.” Orden gäller en liten mördad pojke, fastsurrad vid ett galler överst på en industriskorsten under isande himmel. Han är riven av lejonklor. Den grekiska myten om det nemeiska lejonet som föll från en himlakropp ner till jorden anas bakom arrangemanget.

Pojken hittas i början på Mons Kallentofts och Markus Luttemans andra roman i Herkulesserien. Den heter "Leon" (Leo är latin för lejon) och fortsätter att berätta om ”hjältepolisen” Zack som, liksom mytens Herkules, uträttar storverk.

”Alla hjältar föds ur tragedier.” Så lyder bokens motto. Och tragedier staplas. Samtliga är orsakade av människan, driven av girighet, jagande efter lycka, makt eller hämnd.

En ensam trebarnsmamma, anställd på en flyktingförläggning, säljer barn för att få ett bättre liv. En man arrangerar rysk roulette med människoliv som insats för att få råd att köpa en skärgårdskryssare ritad av mästaren Gustaf Estlander. Zack själv drar i sig heroin för att livet ska blänka och bokens galne mördare vill ha hämnd.

Liksom romanen Zack är Leon ett myller av händelser. Det vill till den stil Kallentoft – Lutteman valt, för att läsaren skall hänga med. Rakt på sak berättar de sin snåriga historia. Allt blir enkelt och logiskt och nästan vardagligt mitt i den avgrund av vidrigheter det handlar om: Cynisk lek med liv, utnyttjande av de värnlösa och rå maktkamp på Stockholms drogmarknad.

Spänningen drivs upp av en klocka som tickar fram mot det ögonblick mördaren, lejonmannen, sätter klorna i barn han satt i bur. På nätet kan man se dem, medan Zack och hans kollegor slåss mot sekunder för att rädda liv.

 
 
  • MEST LÄST PÅ NT.SE

Kultur & Nöje