Året är 1302. Den 2 december kröns kung Birger och drottning Märta i S:t Laurentii kyrka i Söderköping. Birger har redan varit kung i fyra år.

Året är 1981. Nybildade Teater Sythercopie framför ett spel där drottning Helvigs kröning år 1281 är en höjdpunkt. De högtidliga kröningstexterna har de fått från en latinprofessor i Lund.

År 2011 återanvänder Sythercopie de rituella texterna när de för första gången kröner Birger och Märta till kung och drottning under Söderköpings Gästabud. I lördags för sjätte året i rad.

Manusförfattaren Ola Lönnqvist inleder med en kort historielektion. Magnus Ladulås fick tre söner: Birger som blev kung, Erik och Valdemar som blev hertigar. Minns ni Håtunaleken?

Kröningsceremonin är inte olik en vigsel. Präster, släkt och vänner och så paret som går kyrkgången fram, faller på knä och välsignas. Skillnaden är att kungen och hans drottning vigs vid riket. Och att Gud ger sitt samtycke och stöd i form av smörjelsen. Att också drottningen kröns är viktigt, hon förväntas träda i konungens ställe vid behov.

Ritualen i kyrkan känns autentisk. Just så här kan det ha gått till när kung Birger och Märta fick riket och makten, då, 1302. Även om Ola Lönnqvist i efterhand räknar upp en rad företeelser som inte stämmer med historien, från glasögon till texter som varken är på 1300-talssvenska eller på latin.

Det mest genuina är kyrkokörens alla latinska hymner som omramar spelet. Vackrast är kanske ”Benedicamus Domino”, med försångare, och som svingar sig upp i kyrkvalvet.

– Det är ett annat tonspråk. Man måste vänja sig vid det, framhåller körledaren Charlotte Svensson.