Hon är född 1963 och debuterade 1992 med diktsamlingen ”Fresk” och har sedan dess gett ut ett stort antal diktsamlingar, senast ”Nomad i exil” 2012 Men, samtidigt har hon varit ytterst aktiv i arbetet med att tillgängliggöra andras lyrik, inte minst genom festivaler och uppläsningar.

Med andra ord: hon är en solitär och särling, vilket gör att hon är fri från andra hänsynstagande än den egna dikten. Jag har följt hennes verksamhet på distans under en lång tid, genom både festivalverksamhet och diverse redaktörsuppgifter – inte minst under den stormiga tiden för Lyrikvännen. Nu utkommer hon med en diktsamling i eget namn, ”Jag drömmer om blod” där hon använder sig både av platsen Agadir och Artur Lundqvist dikt för att skapa ett slags återspeglande samtal genom tid och rum, inte minst genom en väl genomförd citatteknik. ”Jag drömmer om blod” rymmer en kärlekshistoria präglad av både smärta och förlust: ”Nej, jag övergav inte kärlekens språk./Jag övergav min längtan eter Dig./I den falkhövdades blick finns ingen dom./De öppna ögonen blottar nerven/i min monumentala stumhet.” Schenlaer skriver en expressiv dikt som aldrig går över gränsen och blir privat, i stället lyckas hon genom reducering och språklig stilsäkerhet rymma ut ett slags allmängiltigt rum för läsaren där vi kan mötas i det att vi alla på ett sätt varit både offer och bödlar i kärlekens namn. Hon låter Agadir bilda en slags fond för den existentiella resan där vi till slut kommer nå fram till en obönhörlig slutpunkt: ”All världens rika och prisbelönta/står där och ser sig om efter en kram/Det finns en annan dramatik nu i/Agadir, en bortglömdhetens, den/förlorade estetikens stillsamma/händelseförlopp. Ett asfaltstorg, sol.”

Hon skriver just på det sätt som gör att man följer med i dikt efter dikt, löpande, som en sammanhängande berättelse fylld av intensitet och liv. Det är anmärkningsvärt att hon klarar av att hålla fast vid den tonen genom hela samlingen, en ren klar ton fylld av trots inför ett liv som vill reducera oss till objekt. ”Jag drömmer om blod” är en rik och fascinerande samling som jag läser mer som en helhet än som en samling av enskilda dikter. I vilket fall som helst är det utan tvekan en av det här lyrikårets starkaste samlingar.