Det är här det händer. Eller överallt. Samtidigt som konststaden Norrköping gör en ansträngning med ytterligare en samfälld gallerihelg (Kronan, Konstforum, Galleri Sander) och Konstmuseet har vernissage på två nya utställningar verkställer Kvarngatans konsthall Verkstad ett evenemang som kan mäta sig med det, om än temporärt.

 

 

För utställningen, föreställningen, workshopen, konserten, klubben (alla beteckningar duger) One Moment In Time var ett enkvällsarrangemang då allt nästan hände på en gång.

 

- Det här direktsänds på flera platser. Var är kameran? Vi kan vinka, säger Matilda Bengtsson när hon inleder scenprogrammet och vänder sig om mot kameran som sitter i taket bakom henne.

 

Här pågår också en stillsam bokutgivning. En skrivare mitt på betonggolvet spottar ur sig blad efter blad till Marja-leena Sillanpääs bok "det dystra är dystert kan vi låta det vara så". Det blir till en växande hög av konst på det nakna golvet.

 

Strax intill står Fredric Ilmarson Playwood en P O Ultvedt inspirerad skulptur som ser ut som om nån inspirerad hemmasnickare drömt om en dj-anläggning och därför förfärdigat en i sin egen verkstad.

 

Raketa har ställt upp en fotoautomat där besökarna får posera, låta sig fångas och ta med en kopia av sitt eget ögonblick i tiden.

 

Lars Arrhenius film En dag på varuhuset är inte direkt inspirerad av Bröderna Marx. Här ser vi varuhusets vanliga besökare förvandlas till röntgenbilder -skelett - som oberört glider omkring i shoppingmiljöerna omedvetna om sitt predikament, vilket ger ett drag av fåfånglighet åt kommersen.

 

Och om One Moment in Time inte har passerat än så pågår det väl än.