Bara ett år efter ”Konstgjord andning” kommer nu Ricardo Piglias ”Mål i mörker”, där denne argentinske författare fortsätter att riva murarna mellan fiktion och verklighet. Han kan skriva fiktion som om det vore verklighet och ägnar sig samtidigt åt tankeväckande perspektivförskjutningar à la landsmannen Julio Cortázar.
I ”Mål och mörker” utgår han från deckarens form men förvandlar den till något alldeles eget, något som han kallar ”paranoid fiktion”. Alla är misstänkta, alla känner sig hotade och ledtrådar och vittnesmål är motsägelsefulla eller paradoxala. Han försöker utforska det outtalade och dolda hos människorna.
Puertoricanen TonyDurán anländer till en liten stad på Pampas med en portfölj full med pengar. Det påstås att han lärt känna systrarna Belladonna på Atlantic Citys kasinon och deras ménage à trois är ett stort samtalsämne på societetsklubben. Systrarna Belladonna tillhör stadens rikaste och mest inflytelserika familj.
När Tony hittas mördad på hotellrummet, kommer hela stadens konflikter fram i ljuset. Kommissarie Croce använder sig av sin intuition för att lösa mordet och även Emilio Renzi – författarens alter ego – träder in i handlingen i egenskap av utsänd journalist från Buenos Aires-tidningen El Mundo. Det är han som för berättelsen framåt. Piglias andra förnamn är Emilio och hans andra efternamn är Renzi.
Den till synes traditionella deckaren utvecklas till en existentiell roman om makt och rättvisa, där Piglia ställer den gamla tidens värderingar mot den moderna tidens ytliga strävan efter inflytande och pengar. Det är ett spel om makt med en familjekonflikt i botten.
Romanens nu är tidigt 70-tal, då Perón var på väg tillbaka till makten i Argentina. Han skulle sedan efterträdas av hustrun Isabel, som avsattes 1976, då en militärjunta tog över. Det förflutna är inte längre en tid att bara längtansfullt försjunka i utan det påverkar nuet och vår egen tid. Litteratur har alltid varit politik för Piglia. Han har också alltid hävdat att det förflutnas erfarenheter ingår i varje nutid och att bilden av nutiden kan bli korrekt bara om man beaktar just det som ett faktum.
Miljön på Pampas återges med sedvanlig åskådlighet och precision, trots att miljön den här gången är ganska sparsamt gestaltad. Piglia satsar i stället på handlingen och dess moraliska konsekvenser. På ett medryckande sätt skildrar han hur sanningen kan manipuleras och tar samtidigt upp den enskildes ansvar och möjlighet att låta sanningen komma till tals. Vad är då sanning och vems sanning gäller?
Det finns en thrillerartad intensitet i denna mycket tydliga men på samma gång gåtfulla roman med flera tolkningsmöjligheter, en roman som präglas av närgången, gärna brutal realism, och starka känslor, vilket allt tillsammans ger en häftig läsupplevelse.
Även den lilla gudsförgätna hålan på Pampas är en värld av egenintresse, cynism och orättvisor. ”Mål i mörker” är en osannolikt rik, sammansatt och utmanande roman, där Piglia ställer det gamla Argentina mot det nya.