Men med ryggen mot väggen sluggar man sig fri med ett mörker som är starkt och vilt. Ur hörnet marscherar systrarna Söderberg ackompanjerade av Heaven knows och Cedar lane. Beviset på att duon kan hitta nya djupare vägar. Kraftfullare och mognare spår. Och samtidigt på ett fantastiskt sätt visar var grunden står. Att deras röster tillsammans är det som smakar bäst och att man kan skriva sånger som får nackhåren att resa sig. Att det faktiskt bara får vara så vackert när hela känsloregistret släpps loss.
Jag hittar mycket lite att anmärka på. Det blir mest patetiska försök där det värsta jag kan säga är att skivan är för kort. Och att jag kanske suktar efter en elfte sång där man svingade lite hårdare. Men det är bra som det är. Mycket bra. Rent av guld värt.