Gerhard Andersson, Tony Hesse och Mikael Nyqvist var alla tre unga och i precis rätt ålder när det blev populärt att åka skateboard i Sverige i slutet av 1970-talet. Boomen kom ungefär samtidigt som punken i en tid när vägarna för att revoltera och hitta nya kickar var många och olika. I dag är de tre slynglarna väletablerade herrar (en är psykologiprofessor, en jurist och en skateboardhallföreståndare) i medelåldern där intresset för skateboard hängt med. Låt vara att det har gått i vågor.

"Skateboard i Norrköping" är till stor del deras egen berättelse baserad på egna minnen.

– Vi har väl kommit i den åldern när det börjar bli intressant att blicka tillbaka på sitt liv, funderar Gerhard Andersson. Därför känns det naturligt att berätta om just skateboard som var en så viktig del av vår ungdom.

Artikelbild

Ung action. Mikael Nyqvist bjuder på lite tricks på brädan i sin glans dagar.

Men boken, som släpps i helgen, är mera än bara lite egna brädminnen. Författarna har båda intervjuat andra åkare, unga som äldre och uppehållit sig vid ett forskarperspektiv där skador, vuxennärvaro och brädans status genom åren granskas.

– Märkligt nog finns det oerhört lite forskning, säger Gerhard Andersson. Nästan bara om skador och skaderisker. Ändå finns det hundratusentals åkare i världen.

Är skateboard en sport? Det är en annan bärande frågeställning som passerar revy på boksidorna. Tony Hesse, en av Norrköpings mest kända skateboardåkare, har sin åsikt klar.

– Ingen sport. Det jag gillar är att det aldrig har stått vuxna tränare bredvid och talat om hur man ska göra. När vi började var skateboard ett alternativ till fotboll och ishockey och sådant. Lite punk. Det var ju också olagligt under många år. När man åkte på stan gällde det att vara snabb och plocka upp brädan om polisen kom.

Artikelbild

Uppvisning. Tony Hesse (stående) och Mikael Nyqvist på en av de många hemmabyggda ramperna när det var nytt med skateboard i Norrköping på 1970-talet.

Skateboard har alltid varit förhållandevis stort i Norrköping. Från de första egenhändigt hopsnickrade ramperna utanför de gamla lokstallarna i Oxelberg, via populära Ladan i Klockaretorpet till dagens skatepark vid Mässhallen och skatearena där Tony Hesse är föreståndare.

– Hade vi haft de förutsättningarna när vi var unga hade vi kanske varit proffs i USA, säger Tony Hesse.

Däremot åker alla tre igen. Ännu en följd av arbetet med boken. Gubbskate kallas det och åkningen må vara något mer städad nu än när de var unga och oövervinnliga.