I en soffa på Verkstad, en studio på Kvarngatan, sitter Quynh Vantu, en av de tre konstnärer som just nu deltar i ett artist-in-residence-program i Norrköping. Quynh Vantu är uppväxt i Richmond i Virgina, den stat där den amerikanska södern sägs börja.

– Jag studerade arkitektur och älskar design, men när jag började jobba upptäckte jag vilken enorm skillnad det var mellan det vi gjorde på universitetet och ett verkligt projekt. Plötsligt arbetade jag med kunder, konsulter, ingenjörer och riktiga pengar, säger Quynh Vantu och skrattar.

Hon pratar och skrattar mycket och är duktig på att förklara sina idéer.

Artikelbild

| Sicksack korridor. Quynh Vantus konst ställer frågor om rum.

– Jag jobbade med arkitektur i fem år, men precis när jag fick mitt certifikat så sade jag upp mig. I stället började jag studera vid Cranbrook Academy of art som ligger utanför Detroit. Där förstod jag att jag var mer intresserad av konst. Jag gjorde installationer. Med dem var det möjligt att ställa provocerande frågor om rum, sådant kan man inte göra med ett riktigt byggprojekt.

Artist-in-residence-programmet i Norrköping hörde hon talas om genom en svensk konstnär hon känner.

– Efter att jag har gått ut Crambook ville jag fortsätta att arbeta med de konstprojekt jag påbörjat, men 2009 var ekonomin mycket dålig. Då berättade mina konstnärsvänner att de sökte till artist-in-residence-program. Jag visste inte vad det var, men när jag fick reda på att det var program som ger konstnärer tid och ett ställe att jobba så tänkte jag att det vill jag göra. Förutom Sverige har hon också varit i Holland och Tyskland.

Har du hunnit se något av Norrköping?

Artikelbild

– Jag har har gått och cyklat omkring. Jag är väldigt glad att vi är här i industrilandskapet. Byggnaderna är mycket intressanta. Vattnet är också väldigt fint. Europ­eisk akitektur är mer koncetrerad än amerikansk, som till stor del består av villaförorter. Jag tycker också om broarna här.

Quynh Vantu reser sig från soffan och visar några modeller för kommande arbeten. En föreställer en korridor som blir smalare ju längre in i man går i den.

Artikelbild

– Hur gör man i en sådan korridor? Kommer man känna sig olustig eller tänker man att man vill se vad som finns på andra sidan?

Hon tar fram en annan modell med två parallella korridorer som går sicksack.

Artikelbild

| Skisser. På Kulturnatten ska Quynh Vantu visa det verk hon skapat under sin tid i Norrköping.

– Jag tänker mig att väggarna ska vara gjorda av ett mjukt material. Den som går här kan inte se hela vägen igenom, men går någon i korridoren bredvid kommer man att känna det eftersom väggarna då rör sig.

Intill en pelare står två stora ramar med olika öppningar.

– Jag är väldigt intresserad av japansk arkitektur, som till exempel tehus. Där är ingången så liten så att man måste böja sig när man går in. Det blir en rörelse som är kopplad till ödmjukhet. Sådant fascinerar mig. Hur förhåller sig rum till olika känslor och beteenden? Hur interagerar vi med varandra i dem? Verket ställer frågor om hur du ändrar din kropp i förhållandet till rummet. Det är sådant som intresserar mig.

Quynh Vantus arbete kommer att visas på Kulturnatten i september.