Zack är huvudperson i Mons Kallentofts och Markus Luttemans kriminalroman med samma namn. Boken inleder Herkulesserien, vars titel antyder sambandet med antikens Herkules, han med storverken.

Författarduon är driven. Kallentofts deckare säljs världen över och Lutteman spökskrev Patrik Sjöbergs biografi.

Deras Zack är en hårdför, hetsig berättelse om utsatta barn, utlämnade unga kvinnor och råa vuxna. Författarna frossar i grymheter, garnerade med lite hjärtedarr och balanserade av ett svalt, stringent språk.

Viljan till psykologisk förklaring anas bakom gestalter och händelseförlopp. Ett hårt tuktat poetiskt inslag, förbehållet stjärnenätter och hisnande sommarmorgnar, skymtar.

27-årige Zack tillhör två världar: svartklubbarnas, kokainets och den självförbrännande utlevelsens värld och brottsbekämparnas värld.

Hans vän, den halvkriminelle barndomskamraten Abdula, är vän in i döden. Hans älskogspartner, den förmögna karriäristen Mera, kräver att kärlek ska göra ont. Och Zacks agerande som polis sätter otäcka spår.

Men en sjudjävul till kommissarie är han, när han tillsammans med parhästen Deniz jagar grova brottslingar. Båda har en förlorad barndom bakom sig. De tillhör Norrmalmspolisens färgstarka Särskilda enhet.

Zacks mamma mördades när han var liten. Det är hans drivkraft. Hon var också polis. Han hamnar mitt uppe i avrättningar och lemlästning av asiatiska kvinnor, knutna till massageinstitut i Stockholm.

Vidriga scener utspelas. Blodtörstiga vargar får sprida skräck. Mc-gäng och rasister, drog- och människohandlare och skrupelfria maktmänniskor, alla är de med på ett hörn.

Zack själv kör sin mc i 240. Utan hjälm. Han är snabb med puffran och snabb att fixa tryckförband. Det är grabbigt utan gräns. 11-åriga Ester, Zacks grannflicka, för in lite mjukvara. Hon är ”det enda i hans liv som är bara gott”.

Det är alltså en komplex roman Kallentoft-Lutteman skrivit. Den håller god position i genren, även om jag personligen ogillar allt våldssmaskande.