I förra veckan besökte den finsk-spanska konstnären Anna Estarriola för första gången utställningen ”Förstärkt verklighet” på Konstmuseet, där fem finska samtidskonstnärer arbetar med att bryta ner det bekanta och ifrågasätta verkligheten.

– Jag jobbar med illusioner, hur vi ser omvärlden, vad vi uppfattar som verkligt och hur vi reagerar på det, säger Anna Estarriola.

Den stora yllemössa på golvet i Galleri 3 är hennes verk, men hon har fått hjälp med jättestickningen av vännen Venla Martikainen. I installationen med titeln ”Emergingtoughts”, intresserar sig konstnären för hur våra tankar uppstår och hur vårt medvetande fungerar. På ena sidan av huvudet finns ett hål, där ett hav av små huvuden syns och olika röster hörs.

Artikelbild

| Människans litenhet. Anna Estarriola tar intryck av vetenskapen, evolutionen, men ställer sig frågor om människans fortsatta uteveckling.

– Det här är ett försök att visualisera tanke- och talprocessen, säger Anna Estarriola. Vad händer i huvudet när vi är i färd med att formulera oss, innan vi öppnar munnen och säger något?

– Jag undrar lite över den oreda och mångfald av tankar och intryck vi har i våra huvuden. Det är ingen beskrivning av mentalsjukdom, utan speglar den mångfald vi alla har inom oss. Olika roller, möten och livserfarenheter ger oss multipla personligheter.

Anna Estarriola berättar att hon som konstnär är nyfiken på människans natur och beteenden, som hur vi hanterar vår existens. Frågorna genomsyrar hennes fyra verk som visas på museet. Genom linsen i något som liknar ett mikroskop – eller kanske är det ett teleskop? – låter hon oss betrakta människor likt småkryp. De är oberörda av betraktaren och utlämnade åt sig själva.

– Det handlar om seendets hierarki. Vem tittar på vem? Vem analyserar vad? Men det refererar också till evolutionen – och vart vi är på väg? frågar Anna Estarriola.

Artikelbild

| Oreda av röster. Flera olika röster och påståenden tränger ut ur det stora huvudet.

Konstverket med titeln ”An instrument to seebeeings that are too small to see with a naked eye” leker med ett mikro- och makroperspektiv. Samtidigt ifrågasätts människans självcentrering och upphöjda placering i skapelsens krona.

– Det kan ibland vara befriande att se människans litenhet, säger Anna med ett leende.

Artikelbild

| "The divine layer". På ett lager av icke-nedbrytbart material vilar en uppförstorad skallbit från ett trepaneringshål. "Här finns en dimension av både skönhet och skräck" säger konstnären Anna Estarriola.

Anna Estarriola är uppväxt i en katalansk by, men lever och verkar i Finland sedan 2004, då hon kom till Helsingfors som utbytesstudent under sitt sista år på konsthögskolan i Barcelona.

– Jag älskar Finland. Det är en plats där jag blir inspirerad, där jag kan fokusera och trivs med konstscenen.

Artikelbild

Anna Estarriola. "An instrument used to see beings that are too small to see with a naked eye", 2015 - 2016.

I sina konstverk kombinerar hon skulptur, video, performance och använder sig av sin bakgrund inom modern dans.

– Rörelse och dynamik är betydelsefullt i min konst, men jag arbetar också mycket med berättande. Kanske kommer det från dansen som ju bygger upp en dramaturgi.

Under den konstnärliga processen har Anna Estarriola gjort research inom skilda vetenskapliga fält, inte minst gäller det för verket ”The divinelayer”, där hon omsorgsfullt har satts sig in i trepanering, en gammal operationsmetod. Hålet skulle frigöra andarna och sågs som ett sätt att komma i kontakt med det gudomliga, men metoden har även betraktats som ett sätt att bota sinnessjukdom.

– Vi avfärdar gärna gamla metoder, men man får inte glömma att modern vetenskap bygger på tidigare erfarenheter och misstag, säger Anna Estrarriola.

Genom att låta objektet vila på en blå och vackert glittrande yta, en konsthistorisk referens till helighet, vill hon ställa frågor om människan; kanske finns hemliga lager i oss som vi ännu inte känner till? Men den blå ytan är förrädisk – ett av många icke-nedbrytbara plastmaterial vi numera omger oss med. Och som framtida generationer kanske kommer att skaka på huvudet åt.