En skylt intill entrén berättar att fabriken byggdes under åren mellan1949 och 1951.

Den ersatte en tidigare fastighet från 1845, som Hjalmar Leopold lät uppföra när han grundade bomullsspinneriet i Torshag.

Det måste ha varit en drastisk omvälvning. Redan fem år efter starten uppgick antalet anställda till ett par hundra.

Artikelbild

| Torshag. Bomullsspinneriet byggdes under åren mellan 1949 och 1951. Ett decennium senare upphörde spinneriet. Färgeriet blev kvar fram till 1979.

Från min barndom på 1950-talet kommer jag ihåg svärmen av cyklar när arbetsdagen var slut. Men också hur ljuset från fönstren speglades i dammen nedanför fabriken när kvällsskiftet gick för fullt. En skönhetsupplevelse som fastnat.

Idag kan den stora huskroppen framstå som aningen missanpassad och ett slags relik från en tid som tycks ha andats tillförsikt på gränsen till övermod. Entréhallen föreföll gigantisk och känslan förstärktes av mäktiga pelare som gick från golv till tak. Det måste ha varit lite snopet när spinneriet lades ner bara efter tio år – färgeriet fortsatte fram till 1979.

Huset är vackert och när grönskan är som djupast skjuter det upp som en kalkvit klippa över trädkronorna. Men har också drag av både palats och anstalt, vilket understryker de estetiska och hegemoniska föreställningar som kan ha legat till grund för bygget.

Fabriken var epicentrum i ett klassamhälle. På andra sidan vattnet låg den gula herrgården som var disponentens bostad och dit tog man sig längs en björkallé, men det var en annan och mycket avlägsen värld.

Första gången jag steg över husets tröskel var när allt bohag auktionerades ut. Jag köpte inget, men en kompis ropade in flera böcker av JB Priestley, då han trodde att det rörde sig om en släkting till Elvis Presley.

Platsen var mångkulturell långt innan begreppet myntats. I de rappade husen intill fabriken bodde förutom svenskar också finnar, ryssar, ungrare, polacker, tyskar, ingermanlänningar och andra. Människor som sökt sig dit under åren efter andra världskriget för att hitta jobb och fristad.

Under oss bodde en polsk familj, som vände hemåt igen och ett envist rykte hävdade att mannen fängslats vid återkomsten, men det kryllade av livsöden och historier, som borde ha tagits till vara på bättre sätt.

En del sannare än andra och jag minns en äldre bekant till mina föräldrar som berättade hur hon och hennes pappa undkommit berusade sjömän i Arkangelsk en regnig afton i slutet av 1800-talet. Allt genom ett mirakel utfört av Jesus.

Att bedöma tillförlitligheten är upp till var och en, men jag hade gått miste om den berättelsen och mycket annat ifall Hjalmar Leopold inte anlagt sitt bomullsspinneri på platsen. Så ett senkommet tack till honom!