Den gångna veckans händelser kring Svenska Akademien har på sitt sätt varit underhållande att beskåda men visar mer än nånting annat hur otidsenligt denna institution är. För öppen ridå har det bråkats, förolämpats, mobbats och visats upp en smutsig intern maktkamp mellan uppburna intellektuella som gärna ser sig som de mest bildade vi har i det här landet. Det har varit som att öppna dörren till en bortglömd, fuktig, och möglig gammal jordkällare och mötas av stanken från en främmande värld.

I bästa fall är skandalen, eller skandalerna som det nu blivit, det bästa som kunde hända denna unkna institution. Är det nåt som blivit tydligt så är det att behovet av förnyelse och transparens är akut. Då räcker det knappast med att sparka den ständiga sekreteraren (en kvinna) och ställa en av ledamöterna (en annan kvinna) i en tillfällig (?) skamvrå. Det räcker heller inte med att Kungen flaggar för att pliktskyldigt skriva om några stadgar. De skrevs när en upplyst despot var idealet för ett statsstyre. Ska Svenska Akademien kunna överleva och återfå något slags förtroende måste det till radikala förändringar som gör att det finns en insyn i akademiens arbete. Idag liknar det mest en hemlig loge med hemliga möten och ritualer. De kanske dricker grisblod, piskar varandra eller leker Eyes wide shut? Så är det förstås inte men problemet är att ingen vet och alla ledmöter har livslång tystnadsplikt.

I grund och botten handlar det om makt och pengar. Anklagelserna om sexuella trakasserier och hur de håller varandra om ryggen är självklart allvarlig men det hade knappast kunnat ske i en modern organisation. Akademien har en förmögenhet i miljardklassen, enligt de försök till ordentlig granskning som gjorts (DN, Fokus, Expressen är några som försökt). De har en enorm makt över kulturlivet i Sverige genom stipendier och ekonomiskt stöd. Det bygger en utbredd tystnadskultur och risken för storhetsvansinne är uppenbar.

Svenska Akademiens juridiska form är uråldrig och unik. Den kallas offentlig korporation och anstalt och innebär att Akademien är befriad från inkomstskatt på försäljning av varor och tjänster. Det innebär att varken årsredovisningar eller bolagsrapporter behöver vara offentliga. Stiftelser har liknande sekretess men står ändå under länsstyrelsens kontroll. Ingen myndighet har rätt att granska Svenska Akademien. Ingen vet hur mycket skatt Svenska Akademien slipper betala och ingen vet om de vällovliga ändamål som skulle kunna motivera skattefriheten verkligen uppfylls.

Om Svenska Akademien och dess beskyddare Hans Majestät Konungen börjar den förnyelse de säger sig vilja ha där skulle mycket vara vunnet.

är kulturchef för Östgöta Media