Vad säger man efter att ha läst en bok som Rachel Cusks roman ”Konturer”? Att brista ut i slitna lovord som lysande, originell, fängslande skulle bara kännas fånigt.

För det här är både en litterär klenod och en skarslipad diamant som skär rakt in i och tvärs igenom vanlig-livets banala komplexitet. Och boksidorna glöder av espri, värme och humor.

Mest handlar det om brustna relationer och vilsenheten när mänskor fattar, att de kanske aldrig mer kommer att få uppleva så intensivt liv som det de frånsagt sig.

”Konturer” är första delen i en trilogi. Där ingår också ”Transit” och ”Kudos”. Rachel Cusk, kanadensiskan som sedan länge bor i England, har kallats nydanande på grund av dessa romaner, där människor berättar och lyssnar inom en ramberättelse. Men svenska läsare, förtrogna med vår litteratur, vet att Jonas Love Almqvist redan på 1800-talet använde sig av samma princip.

”Konturers” ramberättelse handlar om frånskilda författaren Faye som lämnar sina barn i London för att undervisa om novellskrivning på en sommarkurs i Aten. Sedan följer djupdykningar i hennes elevers, vänners, beundrares och kollegors liv. Med berättelsens hjälp snuddar Cusk vid det som bär eller ödelägger människor.

Fayes stolsgranne på planet till Aten, med tre kraschade äktenskap bakom sig, blir betuttad i henne.

På båtturer med honom iakttar hon hans feta gammelmansrygg och badbyxorna som hänger mellan benen på honom.

Faye lyssnar och människor öppna sig. I gliporna mellan ord och tystnader framträder också hennes liv. Hela tiden plingar hennes mobil.

Det är barnen i London som gått vilse eller undrar var deras tennisracket ligger. Det är hypoteket som meddelar avslag på lån. Det är den kärlekskranke stolsgrannen.

Första dagen på novellkursen ber hon sina elever återge vad de såg på väg till kursen. Det blir ett fyrverkeri av berättelser som tar läsaren rakt in i var och en av dem.

Men en elev tiger. En allt surare kvinna som hummande och suckande genomlider lektionen utan att ha fattat någonting av fantasins väsen och skapandets magi. Hon kallar Faye ”urusel lärare” och tänker kräva tillbaka kursavgiften.

En femtonåring finns också i klassen, haj på strängteori och Bach-fugor och fullständigt oregerlig i sin törst efter förklaringar på allt.

Som Rachel Cusk skildrar honom! Och som hon skildrar de övriga! Och som Aten ångar av liv med nattvakna duvor och små ungar på cykel i sena kvällen. Kärleksfullt och knivskarpt dra Cusk konturerna till människor och till det som är själva den darrande livsnerven.