Redan vid debuten med ungdomsromanen ”Kort kjol” 1998 visade Uppsalaförfattaren och journalisten Christina Wahldén sin förmåga att fånga och problematisera sin samtid. Något som också kommit att prägla många av hennes drygt sextio böcker, så också hennes senaste bok ”Falafelflickorna”, en bok som riktar sig till barn.

I ”Falafelflickorna” möter vi den trettonåriga somaliska flickan Hawa som drömmer om att bli polis. Men det är en dröm som inte är så lätt att förverkliga. Det är inte bara det att Hawa inte kan simma, vilket är ett av kraven som Hawa radar upp i de olika kapitlen, hemma är det dessutom mest bara bråk och stök med de många småsyskonen, som Hawa väntas passa.

Nej, målet tycks fjärran men Hawa är fast besluten att starta privatdetektivbyrån ”Hemliga Hawa” som ett första steg på vägen. Och det dröjer inte länge förrän hon får sitt första uppdrag. Visserligen är det inte på långa vägar något klassiskt spaningsuppdrag som Hawa hade väntat, i stället är det klasskompisen Halima som vill ha hjälp då hon hotas av tvångsgifte med en betydligt äldre kusin.

Som tur är har Hawa inte bara privatspanaruppdrag det här sommarlovet, hon har också anlitats som hundvakt av ortens bibliotekarie som åkt till Indien på retreat. Med uppdraget har hon också fått tillgång till det sommarstängda biblioteket, där hon nu gömmer Halima.

Snart dyker också tonårsflickan Leia upp. Hon är mordhotad av sin pappa efter att han kommit på henne att hångla med förälskelsen Rut. Också de blir inhysta bland hyllorna medan Hawa försöker finna på råd.

Lösningen är paradoxalt nog inte långt borta, för utanför biblioteket smäller bomber och bilar brinner i de gängbråk som pågår i det så kallade problemområdet där Hawa bor. Det ser mörkt ut, men allt ordnar sig till slut, till skillnad mot hur det oftast ser ut i verkligheten.

Och det är bra att Christina Wahldén tänder ljuset. Visar på att varje människa kan göra skillnad. Att där finns hopp.

För även om ”Falafelflickorna” inte är någon större skönlitterär upplevelse så är det en viktig bok som lyfter ämnet hedersproblematik, något som Wahldén visserligen skrivit om tidigare, men som sällan eller aldrig syns i just barnböcker. Det är även av denna anledning som hon tidigare erhållit såväl det hedersvärda Fadimestipendiet som Teskedsorderns diplom. Och det är också det som gör hennes författarskap så angeläget.