Gnosticism, av det grekiska ordet ”gnosis” = kunskap, är namnet på en mystisk rörelse under senantiken. Det vi vet om den grundar sig bland annat på papyrusfynd som bevarats i den egyptiska ökensanden, samt en del senare material i medeltida handskrifter. En sentida svensk poet som inspirerats av läran är lundensaren Åsa Maria Kraft som är aktuell med en diktsamling där gnostiska motiv spelar en viktig roll.

För att gå direkt på kärnan hör läran anmärkningsvärt nog hemma i modern kosmologi. Vem har kunnat undgå att läsa om upptäckten av de svarta hålen i universum och den därmed förknippade läran om Big Bang, den kosmiska ursmällen som gav upphov till hela universum – eller, enligt de allra modernaste teorierna, till en ursmäll vid sidan av tallösa andra parallella.

I denna lära, som Kraft gjort sig förtrogen med, tycker hon sig ha upptäckt en lucka mellan Pleroma, skapelsens fullhet, och Kenoma, dess tomma intighet. Så här skriver hon: ”Det finns glapp fanns mellan värld och intet / mellan Pleroma och Kenoma. Glappet / var skapat inte som skapad värld och inte skapat. Utan glapp skapar ska skapas av det skapade skapad av oss skapande skapandes demiurg.”

Det kosmiska glappet ligger givetvis utanför tiden. Först i och med den fysiska världens tillkomst får begreppet och fenomenet tid en mening. De spännande ting som tilldrar sig i tidlöshetens glapp spelar stor roll i Kraft diktsamling.

Må nu ingen tro att Kraft är en ensidigt spekulativ poet som bara laborerar med väldiga abstraktioner. Robot är ett viktigt ord i titeln på hennes bok, och motiviskt spelar dockor en central roll. Att kort sammanfatta deras mening är svårt. Det får i stället bli ett textexempel som illustrerar svårigheten. Diktjaget sitter som nyfödd i en soffa bredvid en rad dockor som hon undviker att röra vid:

”Jag sitter. Min blick riktad / mot soffans rygg. Min rygg / nära kanten av soffan / Kanske kommer Kenoma in i mig här / Som en röst som läggs på från ett annat / tidsskikt. I rummets lager av den vinkel / min kroppspelare lutar sig i; vitaska.”

”Så konstigt!” säger nog mången presumtiv läsare. ”Åter en poet som vill göra sig märkvärdig. Är det värt besväret?” Bästa läsare, svarar jag. Sällan har jag blivit så nyfiken på en nyutkommen samling dikter. Om läsningen tar till synes dyrbar tid i anspråk så är det bara att för en stund förflytta sig till Kenoma.