Den svensk som missat uttrycket ”jag har rätt och du har fel” har varit någon annanstans de senaste åren. Väldigt många, 2,5 miljoner på Youtube, har också sett TED-föreläsningen från 2006 där en snart 60-årig professor likt en entusiastisk sportkommentator hoppar runt och pekar på statistikbubblor över världens länder som rör sig över skärmen. Hans Rosling, professor i internationell hälsa, hann verkligen sätta avtryck i Sverige och världen fram till sin bortgång för drygt ett år sedan.

Hans Rosling ville hinna med mer och när han fick diagnosen obotlig bukspottkörtelcancer fick han bråttom, bråttom. Han hade en bok oskriven, boken som skulle samla alla de kunskaper han velat förmedla genom sina föreläsningar. Den skulle handla om människans djupt nedärvda instinkter, och om hur dessa leder oss fel när vi betraktar världen i dag. Hans Rosling dog bokstavligen med ett korrektur i sin hand. Sonen Ola och hans hustru Anna Rosling Rönnlund, båda medgrundare till stiftelsen Gapminder, fick skriva klart det sista.

Varför begriper vi inte hur världen ser ut när vi har fakta framför ögonen? Varför begriper vuxna knappt bättre än barn? Varför begriper inte de mest välutbildade bättre? Eller världens politiska ledare? Eller ens ledningarna för världens största banker, när det är uppenbart att de förlorar mångmiljonbelopp varje dag på grund av bristande kunskaper? Varför vet människan, trots alla framsteg och all utveckling, inte mer om världen än en schimpans?

Schimpansen som gissar är Roslings pedagogiska grundtema som följt honom under åren. Man kan också kalla det slumpen. På frågan om hur många barn (0–14 år) det finns i världen år 2100 (enligt FN:s prognos) ges tre alternativ: Två miljarder (lika många som i dag), tre miljarder eller fyra miljarder? Schimpanser väljer förstås rätt alternativ en tredjedel av gångerna. Människan är mycket sämre än så. I USA, Storbritannien, Sverige, Tyskland, Frankrike och Australien väljer hela 85 procent här ett felaktigt alternativ.

Rätt svar är två miljarder barn, lika många som i dag. Skälet till att så många svarar fel är vad Hans Rosling kallar ”linjärinstinkten”. Världens befolkning har ökat kraftigt de senaste 50–100 åren och vår instinkt är att ökningen ”bara fortsätter”. Men befolkningen har redan börjat plana ut och kommer enligt prognosen att stanna på tio–elva miljarder. Det beror på att kvinnor i fattigare länder föder färre barn, vilket i sin tur beror på en ekonomisk utveckling som gör att fler barn överlever barndomen.

Människor i västländer har inte hängt med. Vi vet inte att kvinnor i Bangladesh, som födde i genomsnitt sju barn 1972, bara föder två barn i dag. Vi tror generellt att ”dom”, vi kallar dem ”u-länder” eller ”tredje världen”, är kvar på samma nivå som för 40–50 år sedan – fast de i själva verket är på den nivå där vi befann oss då.

Hänger ni med? Hans Rosling skonar inte läsaren, utan trummar på med ytterligare nio instinkter (bland annat att vi är rädda, generaliserar, saknar känsla för proportioner och tror på ödet) som leder oss fel, parade med diagram som visar hur och varför. Han beskriver hur medierna samspelar med vårt sinnelag: Stor försämring genom en naturkatastrof – stor nyhet. Gradvis förbättring – ingen nyhet. På lite sikt hamnar vi väldigt fel.

Den verkliga bedriften med "Factfulness" ligger i den totala avsaknaden av att mästra eller skriva på näsan. Det beror nog mest på Hans Roslings personlighet. Anekdoten om när han läxar upp en student, som tycker att ett läkemedelsbolag som inte vill sälja vaccin till fattiga kan fara och flyga, är mycket talande. Rosling vill inte ställa sig på ena sidan och skälla, hur lockande det än må vara. Han vill inte bara anklaga, han vill ta reda på fakta och övertyga.

Fyraåringen som räddades från att drunkna i ett dike i början av 1950-talet växte upp, och såg som läkare barn dö i Afrika på liknande sätt. Och hur man i dessa länder, precis som Sverige, kunde utvecklas och övervinna problemen. Om detta vill Hans Rosling berätta. Han kan inte göra det i egen person längre, men "Factfulness" finns kvar. Den bör läsas och diskuteras under kommande decennier. Ifrågasätt honom, till exempel hans syn på klimatförändringarna. Hans Rosling skulle ha gillat det, och om han hörde dig skulle han ha bett om fakta till stöd för dina ståndpunkter.