Det är brev skickade av den brittiske feministen, filosofen och författaren Mary Wollstonecraft till den danske ministern Andreas Peter Bernsdorff som legat till grund för librettisten Sophie Helsings texter. Wollstonecraft engagerade sig i sin samtids politiska debatt och lyfte gärna frågor om kvinnans ställning och medborgerliga rättigheter.

Där har du hela den underliggande idén till operan om Silverskeppet. 1795 reste Wollstonecraft till Skandinavien i akt att leta reda på en förlorad silverskatt som funnits på en tremastare, La Liberté. Alltsammans som betalningsmedel för spannmål och krut som var hårdvaluta i dessa oroliga tider. Hennes reflexioner hamnade i tryckt form i reseskildringen "Letters from a short residence in Sweden, Norway and Denmark".

Vi får så följa Marys färd till de nordiska länderna. Resan görs i operan "Silverskeppet" till en färd inåt – det finns även en kärleksaffär i bakgrunden – men framförallt önskar texten lyfta det feministiska perspektivet, Marys mödor att uppfattas som ett subjekt och slippa kommentarer som ”detta är väl inte en syssla för en kvinna”.

Artikelbild

| Ospännande. Mary Wollstonecrafts brev och reseskildring ligger till grund för Vadstena-Akademiens opera Silverskeppet.

Alla fem sångare i ensemblen turas om att gestalta Mary. Hon tar sig skilda uttryck, både vokalt och sceniskt. Detta skapar en välbehövlig dynamik i berättandet. Regissören Elisabeth Linton blandar och ger och låter berättandet bli till en pjäs i pjäsen. Ibland lånar hon grepp från barnteatern i denna kammaropera, där de medverkande är på scenen i stort sett hela tiden. Med glädje noterar jag det utmärkta detaljarbetet.

Operans svaghet är brister i dramaturgin. Marys öde tar aldrig tag i mig. Spänningsflödet avtar och eftersom det är svårt att höra texten emellanåt blir det svårt att hänga med i svängarna. Sångarna och diktionen har att tampas med den väl tilltagna orkestern.

Det är kompositören och dirigenten Jonas Dominique som botaniserat i den gustavianska tonsättaren Joseph Martin Kraus musikaliska värld. Han gick bort åren innan Wollstonecraft angjorde Skandinavien. Med komponistens symfonier och stråkkvartetter som grund har Dominique klippt och klistrat samt lagt till vokala stämmor. Det hela fungerar bra, men jag kan inte komma ifrån att ljudbilden ibland blir enahanda samt att jag saknar lite mer frossande i melodier. Även satsernas textur kunde ha varierats mera. Musiken bjuder inte så mycket av motstånd.

Som den skola för sångare och musiker som Vadstena-Akademien önskar vara, är det ett ungt sångarlag som medverkar. De är hungriga, sångsugna och låter alldeles utmärkt. Den sceniska dynamiken dem emellan är friktionsfri och de samspelar med orkestern på ett bra vis. Annie Fredrikssons mezzo klingade helt betagande och Wiktor Sundqvists stringenta tenor var den som imponerade mest på mig.

Artikelbild

| Rollskiften. Alla fem sångare gestaltar Mary Wollstonecraft. Här är det mezzon Annie Fredriksson.

Julia Hansens scenbild är sparsmakad och kostymerna skiftar från vardagsrealism över fantasy till prålig hovelegans. Jonas Dominique leder den ungdomliga orkestern som har en slank och ungdomlig ton. De är alerta och lyhörda.

Vad vill då detta klingande Silverskepp lära oss? Jo, i jakt på meningen med livet och sökande efter kärleken ska man inte glömma att leva i nuet. Eller mer filosofiskt som i slutkören: ”En dag kommer det ögonblick då solen lyser över fria människor som inte känns vid någon annan herre än sitt eget förnuft”.