När jag bestämt intervjutid med Melker Garay letar jag upp honom på Stadsbiblioteket. Författaren har en outsider-position i svensk litteratur, ja även i svenska bokhyllor. Han är inte beroende av varken försäljning, förlag eller media. Han är inte ens beroende av läsare. Däremot av kritiker, välvilliga kritiker. Några av landets mest kända och egensinniga litteraturanmälare, som Kristian Lundberg, har hyllat hans böcker och dragit paralleller med Kafka och Pär Lagerkvist. Å andra sidan har få av landets dagstidningar valt att recensera honom. Med andra ord läge för kort sammanfattning:

På Bibblan är tre av hans sex titlar inne. Alla tre är svarta, tunna, vackra band och har en underbar teckning av Ulf Lundkvist på omslaget. De två första, skrivna av Bent-Inge Garay, är högstämda, semifilosofiska kortromaner på motståndsfri svenska. Lättlästa om det inte vore för ämnena Gud, döden och existentialism. Den tredje titeln, ”Dialog”, är dramatik med stor stil och en form lånad från pekböcker. Däremellan publicerade Melker en aforismsamling. Hans senaste två titlar är dels en volym lätt humoristiska kortnoveller om lidande, dels boken med bokstäverna ”mcv”, upprepade cirka 437 000 gånger. Lägg där till att Melker debuterade 2007 så framstår författarskapet som både splittrat, svårdefinierat och motsägelsefullt.

Melker Garay tar emot i ljusrosa skjorta och blåjeans. Vi sitter i hans magnifika paradvåning och dricker Nescafé och Coca-Cola. Jag börjar med att fråga honom om varför Bent-Inge blev Melker och om inte lite av allvaret hos Bent-Inge ersatts av en något mer fantasifullt alter ego?

Artikelbild

Författaren har svar på alla frågor fast ofta tenderar svaren att ersättas av egna frågor. Lite senare prisar han samtalet som ett intellektuellt verktyg och menar att svaren egentligen är ointressanta, frågorna är det primära. Melker, han är definitivt Melker numera, är en människa som väcker frågor.

– När jag lanseras utomlands blev Bent-Inge alltför komplicerat. Så jag började använda mitt andranamn, berättar Melker.

I våningen står eller ligger litterära ikoner och reliker lite överallt. På varje vägg hänger exklusiv konst och rakt över gatan hänger Gud. Den senare har Melker Garay ett nära förhållande till präglat att tradition, respekt, motstånd och en hel del nyfikenhet. Själv ger Melker just ett vänligt, ärligt och nyfiket intryck. Så varför då så dyster, i böckerna?

– Jag har upplevt mycket ensamhet. Det var en fritt vald ensamhet, en omständigheternas diktatur. Jag gick till exempel från Hageby in till stadsbiblioteket och tillbaka igen för att läsa eller satt på övervåningen i huset på Egnahemsgatan och läste men all min litteratur handlar i grund och botten om att förstå mig själv.

Han föddes i Chile 1966 av en chilensk, och framförallt katolsk, mor medan fadern var socialdemokrat och kom att jobba på Holmen. Fyra år senare tog familjen, inklusive lillebror Ingmar (Johansson, kampsportsprofilen), båten till Genua och tåget vidare till Norrköping C. Flytten stoppade i Arkösund.

Bent-Inges väg till författaryrket var inte spikrak.

– När jag är 15 år visste jag inte vad jag ville bli. Pappa rådde mig att läsa processteknik och få jobb på Holmen. Så det gjorde jag i två år. Det var inte riktigt min grej.

Han läste in ekonomi på Komvux och sökte sedan till ekonomilinjen vid Karlstad högskola.

– Ett av de finaste ögonblicken i mitt liv var när jag öppnade brevlådan och hämtade antagningsbeskedet från Karlstad. Det fanns ett uppdämt behov av att komma bort, ett utanförskap, ett behov av bekräftelse. Är det något jag känner enorm tacksam för i Sverige så är det att alla har möjlighet att göra en klassresa. Att du kan gå på universitet, oavsett ursprung. Bildning, och känslan av att ha en utbildning, är viktigt för mig.

Melker blev nationalekonom och skulle börja jobba men valde istället Uppsala och ekonomisk historia. Följt av fyra år filosofi.

– 2005 började vi (Kjell Pettersson) bygga upp e-datingsajten ” e-kontakt.se”. Efter två år som Sveriges största datingsajt med 50 anställda här i Norrköping outsourcade vi det hela.

Vad drev honom då att börja skriva?

– Ett svar är mitt sociala patos. Jag tycker, i ett avseende, att det är svårt att vara människa. Jag är ekonomiskt oberoende men samtidigt går jag på gatan och ser allt elände. För att vi ska ha det bra måste vi tränga undan allt obehagligt och lidande i till exempel Syrien och Grekland. Jag har svårt att acceptera orättvisor när vi har välstånd och pengar åt alla.

Vid första bästa chans försöker jag scanna de många, väldiga bokskåpen. Blandningen är salig med slagsida åt det filosofiska. Inte så mycket utländskt, inga spanska titlar men Dagermans ”Stockholmsbilen” som Melker nämnt som en av många avgörande läsupplevelser. Jag frågar efter fler, speciellt spanskspråkiga, men Melker glider undan.

– Det finns alltid ett behov, när man pratar om en författare, av att sätta in honom i en kategori och där tror jag att jag får gå tillbaka till mig som en ”enfant terrible” för jag är så nyfiken på allt. Ja, jag har läst all typ av litteratur som Kafka, Lagerkvist med flera men jag vill vara fri mot kategoriseringen. Det känns orättvist, både mot mig och den som läser men, ja, sydamerikanska författare är också viktiga.

Han berättar om uppväxten då mamma Catalina läste Pearl Buck och pappa Rune sjöng Taube i bilen. För att förklara sitt eget författarskap citerar han flitigt: Voltaire, Gusten i Strindbergs Hemsöborna, Turgenjev, Ingmar Hedenius, Ekerwald, Karl Oskar i Utvandrarna, Murakami, Knausgård, Borges med flera.

Att döma vad jag själv läst tror jag att Melker i sina kortnoveller, han själv kallar de symboliska, funnit sitt utryck. Här kan han ställa många frågor ur olika perspektiv. Vi pratar om det ett tag, avslutar den överlånga intervjun med ett samtal om novellens särart och att nästa titel, som kommer redan i augusti, även den är en samling kortnoveller.

– Borges säger någonstans att han inte förstår hur författare kan skriva tjocka böcker när grundberättelsen kan formleras på två minuter. Jag har tänkt mycket på det här. Kanske gör jag i framtiden romaner av de här små berättelserna, det kan jag inte utesluta men nu passar de här symboliska berättelserna mig bäst.

– Jag vet att jag på många sätt är privilegierad och jag är ödmjuk inför detta. Det är många författare som kämpar där ute, det är jättesvårt men jag tror väldigt mycket på mina grejor och på mig själv. Jag lämnar aldrig ifrån mig någon text utan att den gåtts igenom många gånger.

Sjunde boken heter ”Fågelskrämman - Skymningsnoveller”. Det blir spännande att följa mottagandet. Oavsett var det publiceras.