– We should not be afraid. We should be one world, säger "Julia" en medelålders kvinna klädd i en röd blus som talar inför en skara inbjudna åhörare i S:t Olofsalen, Norrköpings Rådhus.
"Julia" är poet på flykt men för närvarande i exil i en av Sveriges åtta fristäder för förföljda författare och lever under skyddad identitet och heter någonting annat och kommer från ett latinamerikanskt land. Hon har kommit till Norrköping för att läsa sina dikter, berätta om sina erfarenheter och förkroppsliga det som i Norrköping fortfarande är ett pågående förberedelsearbete: att bli den nionde fristaden för hotade och förföljda författare i Sverige och en av det dryga fyrtiotal som upprättats i hela världen sedan 1996.
– Det här är stort för Norrköping: att bli fristad för mänskliga fri- och rättigheter, säger kommunfullmäktiges ordförande Eva Andersson (S) lite senare.
Inkluderar journalister
Hon påminner om att initiativet kom från en motion från Folkpartiet liberalerna undertecknad av oppositionsrådet Mathias Sundin men att kommunfullmäktige i full enighet antagit förslaget 2012. Det har tagit tid men huvudinslaget under dagens sammankomst var att underteckna det avtal mellan Norrköpings kommun och organisationen International Cities of Refuge Network (ICORN) som formellt gör Norrköping till en fristad.
ICORN representerades av Elisabeth Dyvik från Stavanger i Norge.
– ICORN har en vid definition av vad en författare är. Vi inkluderar journalister och vi håller på att undersöka om vi kan utöka vårt engagemang till andra konstarter, säger hon och tar sedan exempel på några av de hundratal författare som fått tillfälligt skydd och möjligheter att verka i frihet: en poet och barnboksförfattare från Iran, en journalist från Etiopien och en rappare som är palestinier från Jemen.
– Och även om det här är en högtidsdag för Norrköping och jag är glad att välkomna staden bland världens fristäder så är behovet idag mycket större och vi ser hur hotet mot yttrandefrihet ökar i andra delar av världen.
Erbjuda lokala nätverk
Efter det var det äntligen dags för det historiska ögonblicket då Norrköping åtog sig att ta emot en författare till staden, förse hen med bostad och ett tvåårigt stipendium att leva på, erbjuda lokala nätverk för att inkluderas i Norrköping och utse en samordnare för att kunna bistå författaren med praktiska frågor.
Eva Andersson och Elisabeth Dyvik skriver sina namnteckningar på blad efter blad under en högtidlig tystnad som enbart avbryts av kamerors ljudliga smattrade och åhörarnas höjda mobiler för att föreviga ögonblicket. En mobiltelefon ringer och sedan går fristadsarbetet vidare. Först i höst kommer Norrköpings första fristadsförfattare vara på plats.