Spanjorerna klapprar sina kastanjetter i takt till musiken. Dansarnas kurvade balett står i stark kontrast till den stereotypt klassiska med raka, utsträckta linjer. Operabaletten Solen och Nordstjärnan, som har premiär den 20 juli, är lika mycket ett historiskt dokument som en modern tolkning av barocken.

– På ett sätt är det en kulturhistorisk upptäckt. Att dansmusiken till Narvabaletten, som utgör en av tre akter, komponerats av Jean-Baptiste Lully och Jean Desfontaines är något som forskningen visat först nyligen, berättar Karin Modigh, regissör och koreograf.

Upptäckten ligger alltså inte i att nya stycken hittats, utan i att sambandet mellan redan känd musik och dans uppdagats.

Artikelbild

| På scen finns Linköpingsbon Matilda Larsson. "Som klassisk balettdansare har det varit väldigt roligt att få lära sig den barocka stilen."

– Det finns inga bevarade instruktioner för hur fransmännens musik och Narvabalettens dans samverkar. Som koreograf har jag fått föreställa mig mycket själv, samtidigt som jag hämtat mycket inspiration från det som var typiskt för tiden, säger Modigh.

För att kombinera musik med dans har ett speciellt samarbete mellan koreograf och musikalisk ledare, i det här fallet Dan Laurin, krävts.

– Vi har arbetat tätt med varandra. Sen har det varit en utmaning att hitta rätt klanger. Flera av de instrument som användes tidigt 1700-tal finns inte längre och istället för rekonstruktioner ville jag använda sådant som finns existerar idag, menar Laurin.

Till skillnad från exempelvis Wagners allkonst, för Solen och Nordstjärnan är i högsta grad allkonst, så präglas helheten av en ovanlig snabbhet. Istället för utdragna scener byter atmosfär, aktörer och känsloliv riktning på en femöring. På många sätt påminner det om hur en typisk actionfilm är klippt.

Artikelbild

| Sång och dans får dela på rampljuset i Solen och Nordstjärnan, något som annars är ovanligt i Vadstena-Akademiens uppsättningar.

– Det är snabba förställningar, svulstiga kostymer och starka kontraster mellan ljus och skugga. Mycket händer, det är verkligen inget dött museum bara för att det är barockt, säger Nils Spangenberg, konstnärlig ledare.

Vad är speciellt med denna uppsättning jämfört med Vadstena-Akademiens tidigare?

Artikelbild

| Första akten, Prolog ur Le Désepoir de Tirsis, är ett regelrätt hyllningsnummer till kung Karl XII efter hans seger vid Narva.

– Kanske främst att dans och sång får ta lika mycket plats.

Humor finns det också. Känslor överdrivs, den omdiskuterade kung Karl XII hyllas till skyarna och nationer görs narr av.

– I en av akterna så driver fransmännen med spanjorer, italienare och sig själva. Det är inte särskilt politiskt korrekt, säger Laurin.