– Jag var för blyg för att passa som reporter, säger Vanessa Barbara när vi slagit oss ned vid ett enskilt bord, långt från den värsta trängseln som vi banat oss igenom under ett par minuters promenad.
Men blygseln hindrade henne inte från att bli författare och kolumnist. Krönikorna skriver hon i hemstaden São Paulos största dagstidning, Folha de São Paulo, och i New York Times. Till Sverige har hon kommit för att lansera sin internationella genombrottsroman "Salladsnätter".
– Utöver den har jag skrivit en non-fictionbok, en barnbok, ett seriealbum och ytterligare en roman.
Den första boken är en reportagebok som handlar om människor på São Paulos största busstation. Den belönades med Jabutipriset, den brasilianska motsvarigheten till Augustpriset. Barnboken handlar om navelludd och seriealbumet om maskiner som utför enkla saker på onödigt komplicerade sätt.
– Jag försöker fortfarande att hitta min egen röst, säger hon och förklarar att hon gillar att laborera med olika genrer.
Att vara författare i Brasilien är, ekonomiskt sett, svårare än i Sverige.
– Författare säljer inte i Brasilien och hos oss läser man färre böcker jämfört med andra länder. Den brasilianska litteraturen är lite isolerad, också när det gäller översättningar, säger Vanessa Barbara som själv har översatt Fitzgeralds "Den store Gatsby" och Lewis Carrolls "Alice i Underlandet" till portugisiska. Översättningarna säger en del om Barbara som författare: bra historier men inte utan skeenden som kan te sig helt surrealistiska.
Konsekvensen – eller resultatet – av den svaga inhemska litteraturmarknaden är att hon har blivit en litterär mångsysslare, vilket varit konstnärligt fruktbart men inte lönsamt. Förutom allt annat är Vanessa Barbara också redaktör för den litterära webbsajten A Hortaliça, hennes egna texter publiceras under rubriken Seleta de Legumes – som jag på min bristfälliga portugisiska översätter till grönsaksblandning. Det finns hursomhelst anledning att tala om sallad eftersom Vanessa Barbaras mest framgångsrika verk heter "Salladsnätter".
- Kunde den inte lika gärna kunnat heta Biverkningar, Side Effects? frågar jag Vanessa Barbara på engelska. Hennes roman är nämligen full av färgstarka karaktärer, bland dem ett apoteksbiträde, vars intresse för bipacksedlar och dess finstilta uppräkningar av läkemedlets eventuella effekter är en fix idé.
– Jag tyckte det var roligt att det finns biverkningar som är raka motsatsen till det medicinen ska lindra.
Fast Vanessa Barbara vidhåller att romanens huvudperson är den nyblivne änklingen Otto, som när han som kvällste dricker sin frus dekokt på salladsblad får oroliga nätter med grubbel och ältande. Det är under sådana tillstånd han drar sig till minnes märkliga händelser som inträffade strax innan fruns död. Väl begravt i romanens intrig finns nämligen ett brott.
– Faktum är att jag hämtar många av mina karaktärer från mitt eget liv, säger hon och berättar om den sjungande brevbäraren hemma i hennes stadsdel Mandaqui som önskade folk glad påsk när det var jul och vice versa samtidigt som han delade posten på lösa boliner.
– Mina böcker är inte så djupa, säger Vanessa Barbara och ler, smått förtjust.
Jag håller med om att humor ses som ett lägre stildrag också i Sverige. Vanessa Barbaras "Salladsnätter" hamnade till exempel händerna på minst två humorfria svenska litteraturkritiker som inte uppskattade den.
– Jag har inte förmågan att skriva en "stor" roman, säger Vanessa Barbara som drabbats av liknande reaktioner i Brasilien och säger än en gång att hon bara är i början av sitt författarskap.
Dagen efter framträder hon tillsammans med den amerikanske författaren Tom Rachman, som också har en bakgrund inom journalistiken. Vid det tillfället använder hon sig av en tolk och gör lite längre utläggningar på portugisiska, även om vi också berör ämnet.
– Journalistiken har hjälpt mig att skapa fiktion och att få syn på min egen vision. Men även att förflytta mig ifrån mig själv till Den andre, säger hon.
Och hon återkommer till att renodlad journalistik aldrig har varit hennes grej. Som kolumnist kan hon använda sig av fakta när hon täcker vissa ämnen, men att hon rör sig mellan journalistik och fiktion och att de, till vissa delar, är utbytbara.
– Jag har alltid uppskattat den litterära journalistiken och inte ägnat mig åt hårda nyheter, påpekar hon.
För Vanessa Barbaras rörelser på det litterära fältet är journalistiken och fiktionen, till stora delar, utbytbara.