Fast det var ju det Gideon Wahlberg gjorde med hela långa raden av folklustspel han skrev under sina många år som teaterledare för Norrköpings Arbetareförening. Premiäruppsättningarna spelades på Tantolundens friluftsteater på Söder i Stockholm om somrarna och sattes sedan upp på Arbis i Norrköping under vintern. "Tänk om jag gifter mig med August" skrevs dock 1942, flera år efter att Gideon lämnat Arbis.

Medan kapellmästaren Alexander Ambec introducerar kvällens melodier i ett lättsamt potpurri begrundar publiken vyn från panget. Lyckeberga pensionat ligger naturskönt med utsikt över Lycksalighetens ö, Esterön, mitt i den blå Bråviken. Till vänster om gårdsplanens gröna matta står kulissen av en herrgårdsgul huvudbyggnad med förstukvist, till höger banvaktens enkla röda stuga. Bakom planket kommer och går tågen från och till den stora staden, ofta och på minuten. Kort sagt, en svunnen värld.

Innanför denna kolorerade triangel utspelas ett engagerande flyktingdrama, flera snåriga brottsundersökningar, otaliga flirter samt ett schackparti. Någon får en kallsup. Det startar med ett pang.

Artikelbild

Många är inte vad de synes vara. Den allt karskare Gabriella är inte en hungrig orm. Dansanta Lizzie är inte en oskyldig pensionatsgäst och vad har hon och styckjunkaren ihop med stolpskomannen Walle? Roger Melin och hans faktanörd till Magister får allas (nåja, inte självsäkre fjärsmans) fördomar att förtorka.

Mixturen av kriminalmystik, klasskamp, ordvrängeri och skön(?) sång underhåller. En vitstärkt pensionatsvärdinna kommer på kant med bedagade operaprimadonnan Jenny Lilja som gärna vill byta efternamn till Lind. Men båda rådbråkar de fina orden, under det att intrigen tvinnas i ett allt märkligare mönster.

”Din lilla dumsnut där”, säger bergsingenjören Eddy till Mary. Suck. Ibland är Gideon Wahlberg bara en trist Günter. Och ung kärlek har han aldrig varit bra på. Tur att Olle Petterson och Eleonor Eriksson får sjunga duett. Eleonors röst har flera uttryck och hon kan lägga stämmor både lågt och högt.

Kvällen går från varm mot behagligt ljummen medan spelets alla mer eller mindre prilliga figurer raskt intar sina positioner. Kalbokultur har kallat in många uppskattade och erfarna skådespelare under fanorna. Skuttar mest gör (regissören) Johan Pettersson allt-i-allo Samfrid, i ett växande antal mössor och rockar. En överraskningarnas man.