De har det inte lätt. Medlemsantalet i alla typer av föreningar i Sverige sjunker. Ändå, liksom på trots, fortsätter de med sina verksamheter. I demokratins och folkbildningens namn. Oerhört viktigt!

Mot alla odds arrangerar de utställningar, föreläsningar och ger ut jubileumsböcker. Finspångs konstförening celebrerar sin 70-åriga verksamhet med en läsvärd, levande och intressant bok. Texter och bilder varvas och vävs samman till ett flöde av personliga berättelser från möten med konstnärer. Ett slags lustfylld collageform.

Stefan Hammenbeck ger en bra överblick av 1900-talets bildningsambitioner. Cecilia Lindheimer medverkar med både formgivning och flera texter. Den första heter träffande nog: ”De första ljuva åren”. Medlemmar skriver sina minnen etc.

Artikelbild

Idella. Dags för konstutställning i Finspång. Bild ur boken.

Den mäktige kulturredaktören och konstkritikern Nils Lindgren i Norrköpings Tidningar uppmärksammas av flera skribenter. Han var känd för sina skarpa och stränga texter, men kunde också ge uppmuntran och beröm. Märkligt nog berör ingen det etiska jävproblemet att han samtidigt var hedersledamot i Finspångs konstförening!

Bruksmiljön, sin auktoritära historia till trots, måtte vara sällsynt kreativ för alla och envar. Frågan ställs varför så många begåvade konstnärer kommer ifrånFinspång? Eller har anknytningar. Dit hör Pehr Hörberg, Stig Werde, Gunnar Nilsson, Sten Dahlström, Simon Edqvist, Björn Ross, Tommy Östmar, Per Josefsson, Marie Åkerlund, Sissi Westerberg. Ett hett namn är den ständigt aktuella Martin Wickström som just nu ställer ut på Galleri Forsblom i Stockholm (ÖC 18/1).

Konstboken på drygt 150 sidor är rena bildningsresan. Den ger ett brett stoff över en orts historia. Samtidigt väcker den centrala reflexioner över vad ideella krafter betyder för kulturellt och socialt nätverksbyggande.