En djupdykning ner i avgrunden

Bokrecension Mons Kallentoft: Djävulsdoften

Forum

Kriminalinspektör Malin Fors har bokstavligen talat nått botten. Privatlivet är slaget i spillror och alkoholen har tagit över. Igen. I Linköping fungerar hon inte längre, varken privat eller på jobbet, men på andra sidan jordklotet, i Bangkok, har hon fått en sista chans. Här ska hon vikariera som sambandsofficer på svenska ambassaden och samtidigt en gång för alla få ordning på sitt missbruk.

När en svensk kvinna hittas mördad får Malin bistå utredningen på plats, men inte delta aktivt i själva polisarbetet. Det går, förstås, lite så där med just den saken. Men polisarbetet ser inte ut som Malin är van vid och i Bangkok är våldet och utsattheten av en helt annan dignitet. Dessutom är korruptionen inbyggd i hela samhället.

"Djävulsdoften" är den tionde boken i serien om Malin Fors, men samtidigt den första med ett annat tema: från och med nu och framåt ska Kallentoft i de här böckerna låta sig inspireras av människans sinnen. Och det har han sannerligen gjort. Trots att Malins Fors oftast befinner sig i en tät fylledimma är känslor och sinnen bara avtrubbade i mycket, mycket korta stunder. Ingen lindring står att finna, ens av alkoholen. Lukter, smaker, rädslor, allt som Malin ser, hör och känner förstärks och förmedlas knivskarpt i läsningen. I somliga kapitel formligen dryper ångesten om sidorna när man vänder blad.

Kriminalintrigen hamnar stundtals i skymundan och blir därigenom lite svår att koncentrera sig på, men som djupdykning ner i den avgrund där Malin Fors befinner sig tillsammans med sina demoner är "Djävulsdoften" nästan för bra. Det hela är ytterst plågsamt, både att läsa och att fundera på i efterhand.

 
 

Recensioner