Konsertrecension Det luktar gamla stenväggar och vältrampat golv. Bänkraderna är till sista plats fyllda och sorlet stiger mot det kuperade valvet. När klockan närmar sig åtta ses gänget vänta längst ner i kyrkan. Den ena släkt med den andra, ingift eller i blod, och väl framme på scen inleder barnen med söt presentation och fin snickerboa-låt till farfar Jannes (Peters far) komp på dragspel. Stämningen är uppsluppen och när stråkkvartetten stegar fram i kyrkan utbrister taktfasta applåder. Så tonas allt ner i en stilla, akustisk "Så skimrande var aldrig havet" där kör och huvudpersoner levererar från salens mitt.

Peter och Matilda i Sankt Anna Kyrka är ett välkänt, uppskattat och för elfte året återkommande evenemang. Veckans konserter är slutsålda och årets tema är "Det svenska musikundret: Från Taube till Max Martin", där Ted Gärdestad står jämte Sven Ingvars (visst kan publiken sina refränger), tätt följda av Peter LeMarc, Robert Broberg, en folklig "Fattig bonddräng" och naturligtvis en god portion ABBA.

Stråkarrangemangen är trivsamma och tilltalet med precision anpassat till sin publik. Detta handlar om en följetong där besökarna vet vad som kommer och ler igenkännande åt kusinparets upptåg. Skratten står täta och en smäktande "Anthem" framåt slutet ger stående ovationer. Så ock sista låten, som naturligtvis följs av ett par extranummer. Cornelis Vreeswijk önskar någon, och "Jag hade en gång en båt" rullar igång. "G" ropar Peter för tonart och kompet hänger på. Så Max Martin som det reella avslutet och publiken reser sig igen när Peter och Matilda dansande leder vägen ut till visslingar, jubel och mingelbulle i tältet som väntar därute på kyrkbacken.