Glans bjuder på sig själv

Stå-upp-recension Betyg 3, Johan Glans world tour of the world, Crusellhallen, Linköping, 16/2

Showen ges i De Geer-hallen, Norrköping, 17/2

Går man in på Johan Glans hemsida och kollar om det finns möjlighet att få en biljett till hans show, så tja . . . det ser ut som att det finns några platser kvar i Karlstad – i oktober, och du får antagligen sitta på balkongen. Annars: SLUTSÅLD i versaler efter vartenda speldatum. Denna vecka klämmer han tre föreställningar i Östergötland på två kvällar och det är självklar lapp på luckan på allihop sedan länge.

Han har inte direkt uppförsbacke, Johan Glans. Ett faktum som förstärks av att herren i stolen framför mig behöver torka sig under glasögonen redan innan det har kommit ett enda riktigt skämt från scenen.

Bakgrundsstoryn till just denna show är att Glans sedan han sist gästade oss med "The world tour of Skandinavien" varit ute och luftat sina skämt i en rad andra världsdelar. Dublin, Amsterdam, Ljubljana, Buenos Aires, Johannesburg, Las Vegas, San Francisco, Seattle, Tokyo och Sydney – det vill säga samtliga världsdelar utom Antarktis – har fått höra den mysige skåningen driva med sitt pigment och sin kärlek till kortärmade skjortor.

Det blir förstås en del skämt om hur en oskuldsfull småbarnspappa tar sig ut i Amsterdams red district, hur man drar på sig klamydia utan sexuellt umgänge i Australien och hur skånska låter i en irländares öron och vice versa.

Och visst – jag himlar lite skeptiskt åt dem som skrattar inälvorna ur sig innan Glans ens har levererat – men det dröjer inte mer än tio minuter innan jag första gången stämmer in i skrattfesten, när han bjussar på en sedelärande historia om hur det kan gå för den som dricker kranvatten i Johannesburg.

Jag och Johan Glans är jämnåriga och mycket av det han pratar om är förstås klockren igenkänningshumor för mig. Hur imma på rutan var 80-talets touchscreen, hur det gick till när man delade bilder på sig själv innan internet, och inte minst frågan om vem det egentligen var som la ut alla de där porrtidningarna i skogen. Tyvärr luktar även nutidsbetraktelserna ibland lite 80-tal, som om kvinnor fortfarande är från Venus och alla är hetero.

Allra roligast är det som vanligt när han vågar ge sig ut på lite giftigare vatten. Han är fortfarande väldigt sällan elak mot någon annan än sig själv, vilket är sympatiskt, men allra bäst blir det när han skojar om sitt äktenskap och både skildrar det intima samlivet och drar gags om både sin egen och fruns död.

Det är imponerande att han lyckas vara så jämnrolig under så lång tid – det är inte jättemånga svenska komiker som håller för 90 minuter – men känslan är ändå att det blir lite väl standard. Det är inte hans fel att människor går man ur huse, men ändå: när han gör en sån här mastodontturné hade det varit kul om han hade gjort det till mer än en vanlig kväll på stå-upp-klubben och bjudit på något mer spektakulärt en lite serpentiner och en avslutningslåt.

Det får bli på hans World tour of the universe. Det lär vara slutsålt även då.

 
 

Recensioner