De skjuter och syr, hamrar och bearbetar målningarna. Resultatet blir ofta expressiva verk, ömsom poetiska, ömsom aggressiva. De liknar ett slags collage av fragment, tyger, bitar ur verkligheten som fogas samman till nya konstellationer. Ibland är det vackert, ibland brutalt.

James Bates från England och Örebro har också en bakgrund som skulptör. Han arbetade med stora, rostiga skrotskulpturer. Något av kraften i dessa vilda skapelser kan man ana i målningarna.

Samarbetet med unga konstsömmerskan Rebecka Eriksson har säkert mildrat hammarslagen och fört in dimensioner av tygers stofflighet och skörhet. Ibland blir färgskalorna sprakande som spruckna neonljus, andra gånger lägger de sig lugnare i ett harmoniskt scenario.

Artikelbild

LITT 1412. Målning av Göte Samuelsson

Men ofta har det finstilta och sobra måleriet mött sina vedersakare. Både klassicismen och modernismens landvinningar rådbråkas, rivs upp, snittas, klipps och sys ihop med grova sömmar. Man kommer att tänka på traditionen från både Dadas collage och Lucio Fontanas rakknivssnittade målningar. Men här rivs för att få ljus och luft? Nej, snarare för att täta igen hålen i källaren med jutevävssäckar. Magikerns alkemi trivs bäst i dova rum.

Som kontrast till denna vildvuxna utställning har galleristen påpassligt och fyndigt arrangerat en konstruktivistisk liten utställning i lokalen bredvid. Sobert, minimalistiskt och välavvägt måleri av Göte Samuelsson. En gentleman som till professionen varit kantor, född 1946 i Göteborg men bosatt i Julita, Sörmland. Skulle man kunna se musik i dessa målningar? Höra klanger, toner? Bra, kreativ övning, men inte säkert att det är musiken som styrt bildskapandet.

En naturlig referens finns en trappa upp i den stora lokalen. Åmells samlingsutställning ”Konkret” hänger fortfarande kvar. Passa på och se den också. På Konstforum finns också en ny utställning med fyra konstnärer. Norrköping bjuder på ett generöst antal konstupplevelser vid säsongsstarten 2018.