När jag går runt och pratar med de här ambitiösa studenterna, önskar jag att många fick tillfälle att träffa dem. Här finns en förtröstan och en tro på vad de har uppnått under tre år på Slöjd, hantverk och formgivningsprogrammet vid Linköpings Universitet. Glädjen över den insikt och det kunnande de uppnått är påtaglig. Framtidsoptimismen de besitter smittar av sig och klokskapen vad gäller hållbara material kan inspirera.

Nivån på det som presenteras är jämn, så jag skulle egentligen vilja nämna något om var och en. Men de som hamnar på pränt får representera samtliga. Det förekommer nästan lika många olika genrer och tekniker som deltagare. Omsorgen om material är utmärkande för hela utställningen.

Disa Bennich har bland annat använt sig av det gamla repslageriet i Gamla Linköping. Återanvänd textil har förvandlats till superstarka rep. Frida Nyman från Åbo i Finland har gjort en djupdykning i historiken kring Stockholms läns hantverksförening, från 1934–94. Det handlar mycket om hemstickade tröjor, toppluvor och raggsockor.

Artikelbild

Repnystan av Disa Bennich.

Eva Skärlund har tillverkat objekt som är en kombination av smycken och skulpturer. Knippen av torkade alkottar och inslag av näver speglar människans eviga dragning till naturen. Åsa Sjödin har färgat bomullstyg med en fingertoppskänsla som är anmärkningsvärd.

Linnea Ekmans grenar i smide visar på fallenhet för konstsmidet, liksom för tänkande i egna banor. Det manliga könet representeras av John Holm. Hans verk, broderade textiler, landar inom konstbegreppet; avskalade, fantasivänliga miljöer skildras på ett trovärdig sätt.