Med Leonard Bernsteins sceniska musik ur musikalerna ”On the town” och ”West side story” kan det inte bli annat. Symfoniskt sväng med en rytmiserad storstadspuls och mycket ös.

Och alltsammans var välrepeterat under dirigenten Mei-Ann Chens mycket noggranna ledning. Det går åt för att kunna sätta tajta synkoper, infall och annorlunda uttryck på plats. Hon fanns alltid tillhands för att ge input och inspiration. Ettrig som en iller.

Leonard Bernstein kan man kalla både tonsättare, dirigent och musikpedagog. Han

skrev musik för både konsertestraderna och Broadway. Ett brett spektra och inte helt okontroversiell när det begav sig. Här finns en släktskap med Coplands musik, med judiska tongångar och med jazz.

Bernstein var inte ens 40 år när han skrev ett par av sina största succéer, ”West side story” och ”Symfoni nr.2”. 1958-69 var han music director för New York Philharmonic.

I den andra symfonin ”The age of anxiety” (efter W.H.Audens dikt) från 1949, får vi följa tre män och en kvinna som ses på en bar i New York under andra världskriget.

I fjorton variationer, som växer fram ur ett klarinettsolo, byggs det musikaliska landskapet upp där pianot intar en central roll. Musiken öppnade fönster och lät oss lyssna till nya inte tidigare hörda berättelser.

Vid tangenterna satt Roland Pöntinen, trygg, säker och virtuos. Vi fick uppleva känslor av både ömhet och hetsigt forcerade uttryck.