Recension Det är examenstider. Syrener, flaggor och smörgåstårtor. Men även prov, betyg och summering av insatser av flera utbildningsår. Så även för de herrarna som begick sitt masterprov i dirigering i De Geerhallen på torsdagskvällen. Upp på pulten och upp till bevis! Men var är tjejerna?

Professor B. Tommy Andersson har varit deras lärare. Det valda programmet var genomgående ryskt.

Först ut med Dmitrij Sjostakovitj originella ”Symfoni nr 9 ” var Alexander Nordwall. Hans slagteknik är stadig, trygg och säker. Det är ju en hel del plock att hålla reda på. I mellansatsen lockade han fram en skön pulserande stämning för att fylla på med energi till de vilda danserna i de avslutande pampigheterna.

Artikelbild

| Dirigentstudenten Niklas Tamm repeterar med Norrköpings Symfoniorkester, så att detaljerna i fantasiouvertyren till "Romeo och Julia". "Det är ett underbart stycke" tycker han.

En speciell eloge till Linus Björnstam för den fina presentationen av det undersköna fagottsolot.

Om Sjostakovitj var den ledande komponisten i mitten av 1800-talet, så hörde landsmannen Pjotr Iljitj Tjajkovskij till det stora namnet generationen dessförinnan. Niklas Tamm sjösatte ett stort musikhus när han höjde taktpinnen för Fantasiuvertyren ”Romeo och Julia”.

Utantill ledde han symfonikerna med sug i ansatsen samt med stora, tillåtande och omfamnande, slag. Han växte och utvecklades tillsammans med musiken. När det var dags för urladdning var det hela bara självklart. Det var inget onödigt sentimentaliserande i tolkningen.

Sist ut var Sergej Bolkhovets med musik av Igor Stravinkij, ”Eldfågeln”. Han var den mest rutinerade av de tre masterstudenterna. Hans slag är samlade, energiska och mycket informationstäta. Dessutom utstrålar hans musikglädje och lyckades förmedla både attityd och skilda stämningar.