I ett snötungt och vindpinat landskap i ett av den amerikanska ursprungsbefolkningens reservat springer en ung kvinna för sitt liv. Snart hittas hon död av traktens rovdjursspårare Cory Lambert (Jeremy Renner). Fallet hamnar i knäet på den unga och oerfarna FBI-agenten Jane Banner (Elizabeth Olsen) som flygs in från Las Vegas i alldeles för tunna kläder. Hon är ett levande bevis på hur låg prioritet periferisamhället Wind River har i myndigheternas ögon.

Medveten om sina dåliga odds ber hon Lambert om hjälp. Han har nära band till reservatets lokalbefolkning via sin exfru, sin son och vännen Martin (Gil Birmingham), vars dotter Natalie är den som har hittats död. Under skenbar ledning av Jane Banner söker Cory Lambert efter förövarna bland samhällets uträknade rötägg, samtidigt som han brottas med sin egen förlust av en tonårsdotter som förolyckats i snön några år tidigare.

Regissören Taylor Sheridan är en lovordad manusförfattare som bland annat står bakom den Oscarsbelönade ”Sicario”. En del teman känns igen i ”Wind River”: bakom ridåerna pågår något större och otäckare än det som syns på ytan. De starka äter de svaga. I filmen gestaltas det av områdets pumor som ger sig på oskyddad boskap. Sheridan vill också visa upp ett snedvridet rättssystem som diskriminerar urinvånare och förpassar många av dem till drogberoende och psykisk ohälsa.

Artikelbild

| This image released by The Weinstein Company shows Elizabeth Olsen, left, and Graham Greene in a scene from "Wind River." (Fred Hayes/The Weinstein Company via AP)

Det är bra stoff, och problemet är inte uppsåtet, utan Sheridans brist på självinsikt. Att han ska ha inspirerats av verkliga händelser saknar betydelse när filmen fokuserar på Riddaren i skinande rustning. (Jeremy Renner är perfekt i rollen som den gode cowboyen, mjuk och macho i ett). Kvinnorna däremot är förpassade till marginalerna – Olsens underminerade FBI-agent inräknad. Därför blir slutklämmen med fakta om att kvinnor från ursprungsbefolkningen sällan noteras när de försvinner eller mördas, nästan ironisk. (TT)