– Det passar mig bra att det är så stort. Då kan jag arbeta med flera saker samtidigt och lämna något jag jobbar med för att göra nåt annat, förklarar islänningen som arbetar med installationer, skulptur och performance.

Något som omedelbart drar blickarna till sig är en upphängd cykel som sett bättre dagar, den ser ut som ett vrakgods vilket den också är.

- Jag drog själv upp den ur Strömmen utanför Arbetets Museum för ett par veckor sedan, säger han.

Artikelbild

Studerar man den närmar ser man torkat sjögräs insnärjt bland ekrarna och små snäckor som växer på bakhjulets fälg.

– Många människor tror att de är passiva aktörer i staden, men i själva verket skapar alla staden. En av mina idéer är att arbeta med funna objekt och återföra dem till staden, förklarar han.

Sindri Leifsson gör också oannonserade performances.

– När jag gör nåt i staden får jag alltid en spontan publik, tio femton personer som stannar till och tittar på vad jag gör.

I en annan del av rummet hänger en neongul arbetsväst och ett par byxor som han iförde sig när han gjorde ett performance i Norrköping.

– Västen gör att jag ser ut som jag arbetar på någons uppdrag samtidigt som den gör mig anonym.

Han berättar att en pappa och hans son stannade till och tittade på när han fiskade upp saker ur Strömmen.

– Pappan sade till mig att han tyckte det var jättebra att jag rensade Strömmen.

Hans arbete i Norrköping ska resultera i olika installationer i stadsrummet och i övergivna industrilokaler, kanske så många som tio tolv stycken.

– Jag tycker det är intressant att bidra till staden, använda platser och föremål. Jag hittade DN här boken på universitetet också, säger Sindri Leifsson och pekar på ett exemplar av Mattias Legnérs "Historic Rehabilitation of Industrial Sites".

Ytterligare en sak som fascinerar honom är verktyg, särskilt sågar. En såg står monterad i rummet mot en vit vägg och ser nästan ut som ett konstföremål. Längs andra väggar löper ett långt, smalt och veckat sågblad och ett blad från en cirkelsåg.

– Sågen är ett så precist verktyg som människan använt i 6 000 år, och ofta för att skapa saker som överlever dem själva. Det är ett medel för att skapa beständighet i tillvaron. Själv sågar jag till olika former som skulpturer på alla platser jag kommer. De är som ett mantra för mig, säger han.

I dag gör Sindri Leifsson, tillsammans med Unni Gjertsen, en offentlig presentation av sina kommande projekt och skapande i Norrköping på Konsthallen Verkstad.