Repetitiva mönster på klara färgbottnar fyller galleriets vita väggar, särskilt intensivt lyser den röda nyansen som påminner om när sneda kvällsstrålar får färgen att glöda på en ladugårdsvägg. Den Malagafödda konstnären Erika PardoSkoug är inspirerad av allmogemåleriets starka färger och dekorativa former.

– Jag har valt att använda ett svenskt färgspråk för att tala om Sverige. Nutidskonst måste värna historien och jag vill skapa något fint. Men prio ett för mig är själva berättelsen, säger hon.

Berättelsen här handlar om det svåra i att flytta till ett nytt land, möta en ny kultur och fastna i en negativ spiral. För fyra år sedan lämnade Erika Spanien, där hon är uppväxt med spansk pappa och svensk mamma. Bakgrunden till Sverige-flytten var den ekonomiska krisen. Hon var arbetslös trots att hon har två utbildningar – i juridik och konst. Dessutom talar hon tre språk.

Artikelbild

| Detalj ur målningen "Outing in nature" som vittnar om den myllrande svenska naturen, full av myggor, myror och fästingar.

– Jag trodde att jag skulle få jobb ganska lätt i Sverige. Men jag hittade inget jobb i min bransch. Jag blev lite deprimerad och såg allt negativt omkring mig. Till och med den svenska naturen, som är det finaste som finns såg jag bara som en myllrande insektsfestival, berättar hon.

– Man kan säga att jag blev besatt av det negativa. Det tog lång tid innan jag förstod att felet låg hos mig, min attityd och hur jag uppfattade allt omkring mig. Det var en process att komma dit. erkänna att jag var väldigt ensam och haft svårt att anpassa mig.

I dag älskar hon Sverige och trivs med jobbet som lärare. Men det kändes viktigt för henne att berätta om sina erfarenheter, eftersom många är i samma situation och hoppas på jobb, men fastnar i besvikelser och en negativ spiral.

– Jag tycker att konst ska ha en funktion, och för mig är den att kommunicera, dela något med andra, och kanske trösta på samma sätt som en film eller en bok.

Artikelbild

"Atheist pride", en betraktelse över kyrkans ålderstigna besöksskara.

På små skyltar i utställningen redogör Erika PardoSkoug kort om tankar bakom sina akrylmålningar. Många av dem kommenterar det svenska samhället men också hennes egna anpassningssvårigheter. ”Atheistpride” har ett humoristiskt mönster med rullatorer i hexagoner, men har också en allvarligare klangbotten. Den speglar en syn på religiositet i Sverige som Erika tycker ofta blir respektlös i sitt ifrågasättande. ”När man är ung och frisk är det lätt att vända religionen ryggen” skriver hon. ”My swedishtheory of love” tar upp de många singelhushållen och ensamheten i Sverige. Fiskarna i målningen knyter an till ett spanskt uttryck om att fisken biter sig själv i svansen.

– Man pratar om en ond cirkel, det var vad jag ville måla. Man vill inte känna sig ensam men har ett behov att få vara själv, man vill ha familj och barn, men är inte beredd att offra något för att ha den. Det finns ingen lösning.

Artikelbild

Norrköping. I galleriets innersta rum visas bilder av Erika Pardo Skougs nya hemstad.

Utställningen på Galleri Kronan som öppnar i morgon, lördag, är Erika PardoSkougs första separatutställning i Sverige. Men de flesta Norrköpingsbor har sett hennes bilder av typiska Norrköpingsfasader på den populära Kulturnattsaffischen, som fick en strykande åtgång när den delades ut i höstas. Några bilder av klassiska byggnader från Norrköping och Söderköping visas också i galleriets inre rum.